Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Också ett ord öfver tidens religiösa fråga. 1846 - Tidens kyrkliga fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405
det hon djerft kastat sig i faran, i stället för att undvika
den? — Jo, ej förgäfves tror jag henne hafva kämpat för
det högsta pris. Om patriarken Jakob berättas, att han
hafver brottats med Herran; och likväl gick han välsignad
ur striden och kände sin själ frälsad. Ännu i dag tillåter
Gud menniskan denna lek med de henne ofvanifrån
förlänade krafter. Ty menniskan är barnet i hans hus. Att
himmelriket lider våld är väl det djerfvaste ord som på
jorden blifvit uttaladt. Likväl står det skrifvet, och vi
veta hvem som det sagt. Sannerligen, allt blifver ett
redligt forskande efter sanningen förlåtet; emedan villfarelsen
blifver här tillika en rening. Det är på sådana sinnen
som aposteln Paulus syftar då han talar om sådana, hvilka
blifva saliga såsom genom eld.
Om den menskliga friheten för Gud kan bestå,
sammanhänger med frågan om rättfärdiggörelsen, hufvudfrågan
i all religion.
Gud lät ej dela med sig, om han ej sjelf meddelade sig.
Detta var ock hemligheten af försoningen i Christo. I
ka-tholska kyrkan har presten tagit denna försoning på sig, och
rättfärdiggörelsen derigenom blifvit en utom subjektet fallande
handling. Reformatorerna satte den inom subjektet. Gud
lät ej dela med sig. Subjektet skulle uppgifva sig sjelft.
Fråga blef, om det numera kunde göra detta. På
det sättet, som man fordrade det, svårligen. Det skulle
helt och hållet öfverlemna sig åt tron och genom blotta
tron rättfärdiggöras. Föremålet för tron var åter Guds i
den heliga skrift uppenbarade ord. Men nu hade skriften
sjelf genom reformationen blifvit ej blott ett föremål för
tron, utan ock ett föremål för undersökning; och att
underordna sig sitt föremål tillhör allt vetande. Nu gifves
det väl föremål af en sådan inre höghet och makt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
