Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvårds-frågan (1839) - Femte artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
bruk m. m. — gjordes delaktigt af denna rättighet att
fritaga försvarsfolk; under det bonden icke kunde försvara
sin son, i fall han ej redan hade en sådan utskrifven eller
fallen i kriget. Det har funnits tider då, hvar flera än
en bonde äro funna på hemmanet, de öfriga blifvit
ut-skrifna, och då man tagit alla drängar och alla torpare®.
Så mycket mer var lösdrifvaren till krigstjenst förfallen;
och man synes föga fruktat att öka en klass som lemnade
sjelfskrifna rekryter. — Den ur kriget, utan hemvist eller
uppehälle eller vana vid lagliga näringsfång, återkastade,
afskedade eller förrymda hopen utgjorde sedan den
lös-drifvare-svärm, hvaröfver man under eröfrings-perioden
klagar. Så blefvo vi tillika först i större mått bekanta med
det tredje slaget af fattighjon — de som väl kunna, men
ej vilja arbeta, och som framkalla tvångs-anstalterna.
Detta skulle nödvändigt ännu mer lägga för statens
dorr besvarandet af den andra frågan: hvem skall besörja
fattigvården? — ty inrättningar för tvångs-arbete gingo i
synnerhet öfver den Svenska kommunens hofva, och måste,
såsom allmänna säkerhets-anstalter, blifva, statens bestyr.
För kommunen återstod vården om egna orkeslösa fattiga
och värnlösa barn, då statens omsorg i detta afseende
mest inskränkte sig till de större städerna, och isynnerhet
vände sig åt hufvudstaden. Att skafTa arbete åt den
villige, som det saknade, förblef länge ett onyttigt bekymmer;
äfven sedan genom Carl XI:s knekte-kontrakter med
provinserna utskrifningarne upphört. I stället uppträdde nu
adeln, som, genom rättigheten att försvara, hittills haft
öfverflöd på tjenstefolk för ringa pris, år 1686 med den
klagan, att bönderna hade på deras gårdar mer folk än
8 Axel Oxenstjerna i rådet 1641.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
