Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvårds-frågan (1839) - Femte artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
de skäligen behöfde; hvarföre föreskrifvas borde huru
många personer en bonde, i förhållande till sitt hemmans
storlek, kunde gifva försvar (ordet får nu en ny
bemärkelse). Denna föreskrift gafs (oaktadt allmogens begäran
att få hålla så mycket legofolk de förmådde föda) genom
Carl XI:s legostadga af samma år; hvilken för alla landskap,
der utskrifningen upphört, utsatte det högsta antal drängar
som på hvarje hemman bestods, med befallning att
dessutom skulle tillses om något hemman kunde sig med
mindre behjelpa. 1723 års legostadga bestämde äfven huru
många pigor fingo vara på hvar gård. Legostadgan af
1739 tillät först bonden att, öfver det tillåtna antalet
tjenstehjon, hemma behålla två arbetsföra barn, en son
och en dotter. Först förordningen af den 30 Juni 1747
medgaf honom att, utom tillåtna tjenstehjon, hemma behålla
alla sina arbetsföra barn, om han kunde sysselsätta dem.
Först mer än hundra år efter Carl XI:s legostadga erhöll
genom Gustaf III:s försäkran på Svenska och Finska allmogens
fri- och rättigheter, den 23 Febr. 1789, hvarje
hemmans-brukare rätt att till sitt hemmans häfd antaga så många
arbetare han fann nödiga; och först 1805 års legostadga
gaf alla husbönder i Sverige rätt att antaga så många
tjenstehjon de kunde gifva arbete *.
Frågan: hvar ett fattighjon skall försörjas? har
slutligen, under det den öfvat ett stort inflytande på sättet
af fattigförsörjningen, tillika genom de tvister den föranledt
i synnerhet verkat på det formella af hela fattigvårdsfrågan,
på afgörandet, hvilka myndigheter bestämmelserna derutinnan
rätteligen tillhöra, och på sammanhanget emellan de högre
•Jfr Bergfalk, Om försvarslösa personers behandling, Uppsala
1833, s. 49, 50.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
