Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvårds-frågan (1839) - Åttonde artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
kan böta. En stor, ja den största de! af fattigvården i
närvarande samhälls-ställning består af sådana palliativer
som ej kunna uppehålla lifvet, utan att tillika uppehålla
och föda sjukdomen, och likväl äro nödvändiga så länge
ännu hopp är att det förra kan vinna på den sednare,
och läkaren kan medverka dertill. Förgäfves hänvisa dessa
nya ekonomister på den tid då kyrkan och den enskilda
välgörenheten ensamma förvaltade fattigvården. De vilja
återföra ett tillstånd, långt för detta genom nödvändighet
och med rätta förgånget; ty utan allt tvifvel är, att de
fattiga mer ledo och mer omkommo innan staten med
dem befattade sig. Förgäfves åberopa de det katholska
Europas exempel, som till en del ännu saknar, hvad
protestantismen kallar, laglig fattigvård. En sådan gör
sig nödvändigt med civilisationens fortgång öfverallt gällande,
och finnes äfven till saken länge der den ännu ej särskildt
nämnes. Den döljer sig under slöjan af administration och
polis, hvilka ej kunna undgå att reglera fattigvård och
understöds-medel, äfven hvarest så kallade fcUtig-taxoi’ ej
omtalas. Men sakernas gång är, att polis- och
förvaltningsfrågor utbilda sig till rättsfrågor. Den preventiva
lagstiftningen är den organ, hvarmed den konstitutiva känner
sig före. De stå derföre i närmaste sammanhang. Då
den förras bestämmelser blott böra innefatta en ytterligare
utveckling af de genom den sednare redan föreskrifna
grundsatser (hvarföre den preventiva lagstiftningen äfven
skulle kunna kallas applikativ), så följer ock deraf: att
denna hvarken kan strida mot redan stadgad lags bokstaf,
eller mol redan stadgad lags anda. Den är blott medlet,
hvarigenom denna anda får ett allt fullständigare uttryck.
Vi hafva sett, huru slutligen fattigvårds-frågan söndrat
sig i tvänne motsatta åsigter, af hvilka den ena betraktar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
