Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Representations-frågan (1840) - Tredje artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
ganiserade såsom nu. Vi ha visat att förut hvarken
valrätt, eller rösträtt, eller ens ståndens antal voro fullt
bestämda. Ännu mindre finner man bestämdt hvad som
fordrades till ett riksens ständers beslut; hvilket dock hade
varit oundgängligt, i fall den tidens ständer varit en
statsmakt i sednare tiders mening. Denna formfråga —
likasom i flera mål våra ännu gällande riksdagsformer —
bestämdes först genom riksdags-ordningen af år 1723,
hvilken i 17 § stadgar, att "uti de saker, som till
samtlige riksens ständers afgörande höra, eger hvart stånd för
sig sitt särskilda votum, och kommer således slutet i hvarje
sak på ståndens fyra stämmor att bero; hvad de
antingen enhälligt komma öfverens om, eller de flesta stånden
(uti det riksens ständers frihet samt hvart och ett stånds
välförvärfvade privilegier icke rörer) således falla uppå,
vare ständigt och gälle för ett ständernas beslut,
hvaremot det ståndet, som i skiljaktig tanka varit, ingalunda
sig sätta må."
Den politiska kraften hos det äldre Sverige har varit
nationalkänslans samband med rikets stora konungar. För
öfrigt hafva krafterna varit olika fördelade. En statsmakt
har, sedan konungamakten hos oss stadgades, folket aldrig
varit utan genom sin konung. Ej heller kan Svenska folket
sägas ha varit representeradt af rikets ständer, då man
under hela den äldre perioden återfinner den tanken, att
adeln var egentligen och företrädesvis riksstånd. Gustaf I
kallar den ej "undersåte", utan "medledamot af Sveriges
rike." Att Gustaf Adolfs riksdags-ordning, vid skiljaktighet
emellan ständernas resolutioner, tillåter konungen "att deraf
taga hvad bäst är," sker ej blott af ömhet för
konungamakten, utan äfven för att undvika den ömtåliga punkten
E. G. Geijers Saml. Skrifter. 1 Afdeln. 0 Band. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
