- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Sjette bandet /
258

[MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Representations-frågan (1840) - Tredje artikeln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

258

om ständernas rösträtt inom sig. Adeln betraktade
nämligen afgörandet förnämligast såsom varande en sak emellan
sig ocli kronan, och ville ej tillåta tredje man att komma
emellan. Stånds-representationens närmare bestämmelse
under Gustaf Adolf rörer egentligen det första ståndet, som
nu organiseras genom riddarhus-ordningen af 1626. Adeln
bygger upp sig i tre klasser i motsats mot de tre ofrälse
stånden, hvilkas både valsätt och rösträtt förblifva
obestämda. Den högre adeln fortfar att misstycka namnet
undersåte, eller ock göres skilnad emellan medelbara och
omedelbara undersåter. Carl X förkastar väl denna skilnad;
men under hans sons minderårighet höres adelns
uttryckliga påstående att ej kunna öfverröstas af de andra stånden
vid riksdagarne. Carl den elfte behöfde sedermera i
reduktionsfrågan att stödja sig på ständernas majoritet. Icke
dess mindre synas de ofrälse stånden blott tillskrifva sig
ett votum deliberativum i rikets angelägenheter; och grefve
Carl Gyllenborg, i sin efterrättelse om
regements-förändrin-gen år 1719, vittnar att ännu ur enväldet adeln utgick
med den tanken att dess stånd tillkomme votum decisivum
i riket.

Hvad i riksdagsbesluten sedan 1680 blifvit tillgjordt
ansågs derföre af många såsom olagligen tillkommet under
enväldets suspension af denna adelns afgörande röst på
riksdag; och samma tanke hystes om riksdagarnes
suspension i allmänhet under Carl XII. Också förklarade adeln,
då efter Carls fall ständerna sammankallades, 1719 års
riksdag för en fortsättning af den som Carl år 1714 hade
förbjudit. De i Ulrika Eleonoras försäkring vid hennes
upphöjelse på thronen införda orden: "att
riksdags-delibera-tionerna hädanefter skola ske utan intrång, och ständerna
lemnas fritt att sjelfva välja sina fullmäktige", häntyda på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:00:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-6/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free