Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Tredje föreläsningen. Utkast till de Svenska ståndens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
— Den tredje är rikets ständer, hvilken representation
småningom utbildat sig bredvid de förra, men, såsom vi
anmärkt, på ett sätt hvilket mycket afviker från närvarande
förhållanden.
Att gällande lag skulle af folket samtyckas, är
gammal landssed i Sverige. Sättet för detta samtycke har
varit skiljaktigt, och ofta har samtycket varit mer förutsatt
än gifvet. Det följde af våra olika lagars olika natur.
Redan då landskaps-lagarne först efterträddes af en allmän
landslag, uteblef i den sednare mycket som ansågs vara
af för speciell natur. Å andra sidan tillskref allmänna
meningen hvarje korporation lagstiftande makt för sig. Det
gälde i synnerhet om städerna. Men den egna lagstiftning
och lagskipning, som hof och adel i gårdsrätterna öfvade,
vidgade sig allt mer utöfver de ursprungliga gränsorna \
Man finner sedan skilnad göras emellan lag och stadgar.
De sednare hade sin grund dels i gårdsrätterna, dels i
korporationers och kommuners speciella lagstiftning, men
hvilken med rikets centralisation allt mera öfvergick till
konung och råd. Under det sjuttonde seklets
minderårigheter gjordes stadgarne helt och hållet i aristokratiens
intresse. Ständerna sågo hellre denna speciella lagstiftning
i konungens egen hand; och bortgåfvo så mycket lättare
sin andel deruti.
På 1682 års riksdag förklarade ständerna, att de
akta det alldeles orimligt att Kongl. Maj:t skulle vara
* Adelns gårdsrätt upphäfdes af konung Carl XI. Sista lemningen
af sin fordna patrimoniella jurisdiktion uppgaf adeln år 1809;
hvarefter, genom kongl, förordn, d. 6 April 1810 stadgades, att
då frälse jordegare nödgas underhafvandes egendom med seqvester
belägga, panten ej må försäljas utan gäldenärens hörande, och
genoro åtgärd af vederbörande exsekutorer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
