Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Tredje föreläsningen. Utkast till de Svenska ståndens historia - Olika slags representalion i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
ej kan förmenas att framföra alla de klagomål och besvär
som de kunna hafva att andraga", säger konungen.
Alltför obestämd var för öfrigt hela denna
representation. Hvarken dess befoganden eller förhållanden till
kronan voro bestämda. Att gemensamt med konungen
stifta lag och sjelf sig beskatta, anses för Svenska ständernas
urgamla rättigheter. Ser man nogare till, så äro
undantagen så talrika att man måste uppfatta dessa under egna
reglor.
Man finner tre slags representationer, som alla befattat
sig med lagstiftning och beskattning i Sverige. Den första
är den gamla provincial-representutionen, som ej blott under
hela vår medeltid, ulan långt efteråt, gör sig gällande.
Ännu i Carl lX:s tid ansågo sig rikets ständer blott vara
samlade provincial-ständer, såsom synes af deras förslag
till Carl på Söderköpings riksdag 1595: att alla punkter
först inför hvart landskaps inbyggare borde föredragas,
och sedan fullmäktige derifrån skickas till riksdagen,
nämligen biskopen med några af presterskapet, sex af adeln,
sex af krigsfolket, några af borgerskapet, och sex af
menige man med deras lands insegel. Äfven efter
införandet af Gustaf Adolfs riksdags-ordning återser man
pro-vincial-ständerna såsom undanlag, i de särskilda afsked
med landskapernas menigheter, hvilka regeringen stundom
fann för sina afsigter beqvämligare än ett allmänt
riksdagsbeslut. — Ar 1657 låter Carl Gustaf öfver bela riket
i stället för riksdag kalla piwincial-möten, hvilka först
förbjödos genom 1660 års regeringsform, som stadgade
att allmän riksdag borde hållas hvart tredje år. — Den
andra formen för den gamla representationen voro
herredagarne, egentligen en representation af båda de förnämsta
stånden, men som slutligen öfvade sin makt genom rådet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
