Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Konungen och hans skatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
garne, som hvarje gång måste antändas, då konungen
ville glädja sig åt åsynen af sina skatter.
fiaineaaa var öiVerlyckiig, då han uppställde sina
herrligheter i den stora salen. Flera veckor hade han
sysselsättning dermed, ty alltid fann han att nfigot
kunde ordnas bättre, grupperas smakfullare, att en
förändring här oeh der var alldeles nödvändig. Och
då han fatt allt färdigt, tillbragte han i början
dagligen en timma i sitt skattkammarhus och fnissade i
anblicken af dyrbarheterna, hvilkas värde skall (efter
vårt mynt) öfverstigit 1,260 millioner riksdaler.
Byggmästaren belönades rikligt, erhöll titeln
»Konungens vän» och var nu en förnäm man.
Ar hade förflutit. Ramessu hade hopat rikedomar
på rikedomar; byggmästaren hade blifvit gammal
samt låg nu sjuk och svag på sin säng. »Hustru»,
sade han, »sänd hit våra båda söner, och lemna oss
sedan allena.»
Hustrun gjorde som hennes man befallt och skickade de
båda unge männen till fadrens säng. Sönerne drefvo,
enligt bruket i Egypten, samma yrke sorn fadern,
voro äfven byggmästare, men hade under de sista åren
blifvit temligen ovana vid arbete; ty så länge deras
fader lefde, kunde de lefva sorgfritt af dennes lön,
såsom kunglig byggmästare. Detta hade ofta förorsakat
deras fader bekymmer; derför lät han äfven kalla dem
till sig.
»Mina barn», sade han, då de stodo framfor honom, »I
veten, att jag ej är rik. Vi hafva fört ett lysande
och gladt lif; men jag efterlemnar intet åt eder. Ni
måste nu börja att arbeta, att duktigt anstränga
edra krafter, att oafbrutet vara i verksamhet, om
I viljen lefva ärligt. Det kommer väl i början att
blifva eder svårt att afsäga er lättjan, sorn ni nu
i flera år hunnit vänja er vid, men ni måste väl...»
Fadren kunde ej tala längre; dessa ord hade uttömt
hans ringa krafter. Sönerna knäböjde vid hans säng,
gräto och badö.
Efter en stund började den gamle ånyo med svag röst:
»Om ni en gång kommen i stor nöd, om någon olycka
drabbar er, - så låten ej er goda moder lida brist -
jag har sörjt för alla händelser. - På konungens
skattkammarhus har jag anbragt en hemlig ingång,
som ingen känner
Pyramidernas land.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
