Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Konungen och hans skatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
Vidare, vidare, - här står Isi och hennes syster
Neltlii, - en tryckning, - lätt och ljudlöst vrider
sig stenen. I feberaktig rörelse stiger Petisi in i
öppningen, sätter sig, drager upp stegen, sätter den
ned åt inre sidan, sluter till sin ingång, stiger
ned, - »Hathctr (mörkrets gudinna), var mig nådig!»
suckar han, - nu står lian obemärkt och säker inne
uti konungens skattkammare.
Om blott den lilla lyktan kunde gifva en starkare
belysning! Men håll, der stå ju stora, dyrbara
lamphållare, och sjelfva lamporna sta uppe på
dem,... man behöfver ju endast antända dem. -
Sä! Nu är det ljust i salen! Ah! Sådan prakt, sådan
herrlighet hade Petisi ej väntat sig! Eundtomkring
stå bord af välluktande cederträ, och på borden och
i kistorna rikedomar utan mått och utan tal! Här
ligga knippor af guldstänger, liksom man derute vid
Nilen ser det ligga knippor af hvassrör. Här äro
vaser och dryckeskärl af guld och silfver, af hvarje
storlek och form. De finaste arbeten i ädelstenar, -
figurer i brons, - dyrbara urnor af glas och måladt
porslin, – hela bäcken fulla af- guldringar -
de mest briljanta emaljarbeten, - statyetter af
guld och förvillande likt eftergjorda ädelstenar,
- silfverkorgar, fyllda med ännu ej bearbetade ädla
stenar, granater, karneoler, heliotroper o. s. v. -
Koraller, elefanttänder, strutsljädrar och strutsägg,
ebenholtz, panterhudar, - silfverstänger och
silfverringar, - hela säckar fulla af guldstoft, -
utländska vapen inlagda med guld och ädla stenar,
kedjor, armringar och breda halskragar, helt och
hållet sammansatta af guld och juveler, - hvem förmår
att uppräkna alla dessa herrligheter.
Liksom i en dröm vandrade Petisi omkring bland
skatterna. Hastigt öfverföll honom en outsäglig
ångest. Huru lätt kunde han ej blifva upptäckt
af en förbitågande patrull, då han lemnade
skattkammarhuset! Hastigt släckte han lamporna,
stoppade på sig en hand full guldririgar och ilade
bort. Då han öppnade muren, såg han, till sin
förskräckelse, att morgongryningen redan inbrutit;
han kom likväl osedd till sitt hem utan att hans
moder eller broder bemärkt hans frånvaro.
Men nog varseblefvo de den pinsamma oro, som hela
dagen plägade honom. Han hade ej rast eller ro på
något ställe, hörde oftast ej hvad modern sade till
honom, sprang häftigt upp, liksom ur en djup, svår
dröm och ilade hastigt bort. Tio gånger under loppet
af dagen dref honom ångsten till skattkammarhusets
sydsida; darrande blickade han uppåt till Nebthis
bild om stenen var riktigt infogad, om man ej kunde
märka något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
