Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om bevisen för Guds verklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 H. EDFELDT
änderlig ett oföränderligt eller evigt, icke i tiden varande, hvilket
endast kan vära Gud sjelf och det, som är delaktigt af hans
väsen. Detta bevis ådagalägger således Guds osinnlighet såsom
höjd öfver ändlighetens och sinnlighetens former, rum och tid,
eller att Gud är en ande, som jemte sin andlighet äfven är evig.
Det andra reala beviset är det teleologiska beviset, som
utgår från en beskaffenhet hos verldsinnehållet, nemligen dess
ändamålsenlighet eller teleologi i objektiv mening och som sluter
till Gud såsom en lefvande makt och en allmakt, hvilken är
grund till denna verldsteleologi. Det förra beviset förutsätter
endast mekaniskt och dynamiskt kausalsammanhang eller meka-
niska och dynamiska förändringar i verlden. Enligt det senare
beviset deremot är verlden icke endast en mekanism utan en
organism med inre och organiska förändringar, som syfta till ett
ändamål och som hafva enhet och sammanhang derigenom, att
de bestämmas af ett ändamål. Men ingenting annat kan vara
ändamål än lifvet och det individuelt bestämda lifvet. Ett väsen,
som satte någonting annat än sitt eget lif eller lefvande till sitt
ändamål arbetade på sin förstöring. Allt ändligt lif åter hänvisar
på ett oändligt eller absolut lif, som är Gud, i hvilken det änd-
liga lifvet har del. Gud är således absolut lif och all-lif eller
individuvelt lif, så att alla andra lefvande väsenden innehållas i
Gud eller ha del i det gudomliga lifvet. Och då lifvet är en
enhet i en mångfald af momenter, som bestämmas af enheten, så
kallas det med afseende derpå äfven makt och det gudomliga
lifvet kallas jemväl allmakt, såvida det i sin enhet upptar all
annan ursprunglig makt, som sålunda är gudomlig. Organisa-
tionen samt de organiska och teleologiska förändringarna i verl-
den hänvisa således på Gud såsom absolut lif och såsom abso-
lut all-lif eller såsom absolut makt och såsom absolut allmakt.
De reala bevisen för Guds existens utgå, såsom vi nu ha
sett, från den opersonliga verlden, fattad såsom hafvande vare
sig mekaniskt-dynamiskt eller ock teleologiskt kausalsamman-
hang. Men det högsta, som genom dessa bevis kan ådagaläg-
gas, är endast Guds reala eller ontologiska sida, d. v. s. hvad
Gud är såsom förnummen eller varande. För att komma längre
i uppfattningen af Gud eller till bestämmandet af hans ideala
och personliga sida, måste man utgå från den personliga eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
