Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den Iioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska. 11
dana, som för sin giltighet fordra bevis. Alla logiska omdömen äro
syntetiska i den meningen, att de gälla om det varande och äfven
analytiska, emedan predikatet såsom bestämning ligger hos
subjektet.
Det kunskapsteoretiska problemet vinner hos Kant sin lösning
genom en undersökning af subjektet, hvilket alltså med Kant blir i
egentlig mening upptaget såsom filosofiens hufvudbegrepp. Och
härmed intar Kant en fullt modern ståndpunkt i filosofien, ty den
antika filosofien sysselsatte sig både i teoretiskt och praktiskt afseende
väl med det, som har ett närmare sammanhang med och som vinner
sin högsta förklaring ur subjektet, men dock icke med subjektet
såsom sådant. I teoretiskt afseende undersökte man der olika arter
af kunskap och förnimmelser och man höjde sig slutligen äfven till
en betraktelse af de både till form och innehåll fullkomliga
förnimmelserna eller ideernn, men utan att man dock undersökte det hela,
subjektet, som liar kunskapen och som är enhet och grund för
förnimmelserna. Och likaledes undersökte man i praktiskt afseende
dygden och det högsta goda eller ändamålet, men man betraktade
dock icke det praktiska subjektet sjelft eller viljan, som har dygden
såsom bestämning och som är riktad på det högsta goda eller
ändamålet. Hos Kant deremot blir allt, som för oss är gifvet i
teoretiskt och praktiskt afseende, sedt och betraktadt ur subjektets
synpunkt. Men Kant undersöker dock icke hvad subjektet är i och för
sig, utan han ser det allt jemt i förhallande till det varande eller
från den synpunkten, att det innehåller vissa principer för
allmängiltig och nödvändig kunskap. Icke heller betraktas förnimmelserna
såsom blott sådana, såsom bestämningar hos medvetandet eller från
psykologisk synpunkt, utan äfven de betraktas i förhållande till det
varande eller såsom kunskaper. De kartesianska filosoferna
undersökte jemväl subjektet i och för sig och dess förhållande till
förnimmelserna betraktade såsom innehåll eller bestämningar hos
subjektet, men Kant deremot betraktade subjektet endast såsom
kunskapsförmåga och förnimmelserna såsom kunskaper. Men fastän
förnimmelserna icke endast ses såsom medvetandets bestämningar
utan i förhållande till det varande, så är synpunkten derför icke
formelt logisk, utan reelt kunskapsteoretisk, emedan äfven det
varande eller innehållet afses. Kants undersökning är derför kritisk
och transcendental, emedan han icke undersöker det varande eller
objekterna: en sådan undersökning, som går utom kunskapsförmågan
och söker fatta det varande i och för sig, oafsedt ännu huruvida ett
sådant vetande är möjligt eller icke, är transcendent, utan i stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
