Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niskans väsende eller utvecklas till solliciterande
bestäm-ningsgrunder för henne, så att de intaga medium mellan
full potentialitet och full aktualitet, ty endast det, som
solliciterar, kan en vilja välja.
Det praktiska lifvet innebär derjemte, att menniskan
å sin sida eger frihet eller förmåga att välja dessa
väsenden till ledande principer för sin viljas verksamhet, ty
bestämmer sig icke viljan för dessa väsenden, så blifva
de icke verkliga bestämningsgrunder för henne, utan endast
möjliga. Menniskan måste då ega förmåga att göra dessa
personer till lagar och ändamål för sitt lif.
Slutligen innebär det praktiska lifvet, att menniskan
har ett lägre, hvilket åt sig sjelft lemnadt har och
tenderar att bibehålla en bestämdhet och form, som är
stridande mot lagen eller hämmar ändamålet, men som äfven
hos sig eger möjligheten af den ordning, som väsendena
fordra såsom vilkor för sin aktualitet i och för
menniskan. Då nu detta material icke förändrar sig sjelft till
öfverensstämmelse med bestämningsgrunden, så måste en
sjelfmedveten och fri kraft, praktiska förmågan, i
detsamma ingripa, för att å ena sidan undanrödja det, som för
henne eller bestämningsgrunden är hinderligt, men å
andra sidan der äfven införa den ordning eller de
förhållanden, som bestämningsgrunden fordrar. Det är nu tydligt,
att så väl de förnuftiga väsenden, uti hvilka menniskan
afser att komma till högre lif, som ock det material, som
skall bearbetas till vilkor för detta lif, ytterst den sinliga
verlden, måste vara innehåll i menniskans ande, ty utom
sitt väsende eger hon ingen möjlighet, än mindre någon
förbindelse att gå. Materialet måste vidare vara
poten-tielt, ty endast det potentiela är bildbart eller bestämbart
och äfven till sitt väsende förnuft, emedan endast ett
sådant kan tjena förnuftet eller göras till medel för
detsamma. Erfarenheten visar också, att det förnuftiga och
e-viga eller aktuelt personliga väsenden framgå ur det
sinliga och förgängliga, ehuru de såsom derur utvecklade äro
den öfversinliga verldens tillhörighet. Och på samma aätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
