Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hur kan det icke-andliga eller kroppsliga hafva andliga
bestämningar? Bestämningen och hennes subjekt stå här i absolut strid med
hvarandra. De hafva intet med hvarandra gemensamt, så att vilkoret
for ett förhållande dem emellan icke finnes. En förnimmelse är
annorlunda uttryckt en uppfattning, men hur kan det kroppsliga, en
ickeuppfattande verklighet, hafva en uppfattning? Det kroppsliga visar sig
dessutom vid närmare undersökning stå i fullkomlig motsägelse och
strid med begreppet verklighet. Detta vill med andra ord säga, att
det kroppsliga, så långt det är kroppsligt, är overkligt och endast i
och genom ett annat, det enkla eller andliga, som det förutsätter, är
det verkligt. Och vidare, hade förnimmelsen sin grund i det
kroppsliga, så vore hon sjelf kroppslig, ty grund och följd, orsak och
verkning äro for tanken och då också i verkligheten likartade. Men
antagandet, att förnimmelserna äro kroppsliga, strider bland annat mot
erfarenheten. Ty menniskan tilltager eller aftager icke i volym, blifver
icke mer eller mindre utsträckt, ökas eller minskas icke i vigt, derigenom
att hon har eller saknar en förnimmelse. Genom mekanisk och kemisk
rörelse eller kausalitet är då icke heller förnimmelsen förklarlig utan
endast ur anden sjelf, som förnimmer. Den mekaniska och kemiska
förändringen, som faller inom kroppen, kan blott vara ett lägre, som
går förut, och är vilkor för förnimmelsens aktualitet hos anden, men
kan icke vara hennes grund. En annan åsigt, spiritualismen, har sökt
fatta förnimmelserna, såsom äfven de praktiska funktionerna, såsom
bestämningar hos en själssubstans eller ett själsreale. Men äfven denna
åsigt är motsägande. En sådan substans är verklig hvarken för
erfarenheten eller för förståndet och är sålunda blott en motsägande
fiktion, som intet förklarar. Den sjelfmedvetande anden uppfyller sjelf
de fordringar, förståndet uppställer på substantiel verklighet, och är
sålunda grund och subjekt för förnimmelserna. Dessa äro icke heller
uppkomna utan äro ett ursprungligt innehåll hos medvetandet, hvilket
innehåll utvecklas till aktualitet. Då nu menniskans förnimmelser hafva
sin grund i hennes ande eller teoretiska förmåga, så äro de visserligen
närmast hennes verkningar, men under förutsättning af ett sjelfständigt
och osinligt innehåll hos henne eller förnuftiga väsenden såsom hennes
bestämningar. Till arten eller innehållet äro förnimmelserna dels
sin-liga och dels förnuftiga, allt efter som i dem ingår fenomenet, den
o-sjelfständiga verkligheten, som blott är i och för ett ändligt
medvetande, men icke i och för sig, eller väsendet i egentlig mening, den
sjelfständiga verkligheten, som är i och genom sig sjelf. Nu gäller väl
i allmänhet, såsom vi äfven nyss antydde, att alla förnimmelser, äfven
de sinliga, hafva sin ursprungliga grund i personliga väsenden, äro yt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
