Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men skulle önskat sig kunna hjelpa och lyckliggöra allt
lefvande. Huru kunde Gud vara allsmägtig och icke
göra detta?
”Läran om tre Gudomliga personer var mig lika
svår att antaga. Den syntes mig äfven strida mot Guds
Ord i Gamla Testamentet, hvarest det på många ställen
förbjudes att dyrka någon annan än den ende sanne Guden
Jehovah. Jag hade blifvit konfirmerad med gauila
katekesen, och ej läst den nya, der det står i förklaringen
öfver andre artikeln, att ”Guds Son, som kallas
den andre personen, år den evige Guden” etc. Dcrför
blef den söndrande trinitetsläran, för mig som för mången
annan, ett otroligt mysterium, som hjertat förkastade
emedan förnuftet ej kunde antaga det.
”Och den bibliska historien — om judarne, som så
tydligt rönte Guds synnerliga omvårdnad, och likväl så
ofta från honom afföllo — gaf mig icke heller någon
hugnad. Deras strider med hednafolken, hvilkas länder
de inkräktade, och Guds befallning att alla som deruti
funnos skulle utan försköning dödas, syntes mig den för
färligaste grymhet; voro väl de ständigt olydiga Israeliterna
bättre än dessa hedningar?
”Nu var mig emellertid ingenting så angeläget som
att få veta om menniskans lif verkligen fortsattes på andra
sidan grafven, och i hvad tillstånd den man kunde befinna
sig, som varit mitt hjertas afgud. Då föll mig en
gång plötsligt i minnet hvad jag hade hört om Swedenborg
och lians umgänge mod en för andra menniskor
osynlig verld. Jag hade väl redan som ogift läst Kellgrens
smädelser mot denne författare uti poemet: ”Man
eger ej snille för det man är galen;” men jag hade ock
sett min oförgätlige make med stort intresse läsa ett sammandrag
af Swedenborgs skrifter. Han egde ock några
af hans latinska verk (i livilket språk han redan som
gosse var så kunnig, att en professor vid Universitetet
kallade honom ”den lille Cicero”). När E. läste det
nämnda sammandraget, hade jag af nyfikenhet bläddrat
deruti, men det anslog mig på intet vis. Jag var då
både för okunnig och för mycket fängslad af det som
omgaf mig på jorden, att kunna fatta sådana andliga
ting.
”Men nu var det annorlunda. På jorden syntes mig
icke mera något möjligt kunna hända, som jag hade lust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
