Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
historiska författares. Mången gång, då t. ex. i vanlig normalprosa en
något arkaisk böjningsform uppträder, såsom en verbform på -om,
ett substantiv i best. form på -sens, -na, visar det sig bero på en
tydlig sträfvan att förläna framställningen en högtidligare prägel;
i åtskilliga fall äro dessutom dylika ålderdomliga ändelser knutna
vid vissa bestämda ord, hvilket visar, att här verkliga
arkaismer föreligga, alltså fixa från fornspråket nedärfda uttryck,
och icke lefvande paradigmformer. I monografier öfver
1600-talets språkbruk tages i allmänhet för liten hänsyn till
dylika omständigheter: genom att anföra en ack. sing. fem.
såsom trona från 1650-talet har man naturligtvis icke
ådagalagt, att ack. sing. fem. best. form vid denna tid ändades på
-na; hvad ordet trona särskildt beträffar, är det ett lån från det
religiösa språket.
Men härtill kommer ännu en synpunkt, en mycket viktig
sådan. Det är bekant, att man under 1600-talet åtminstone
från språklig synpunkt icke lade så sträng kapson på
författareindividualiteten som nu. I själfva verket bilda de språklager,
inom hvilka den tidens skriftställare rörde sig, en mycket
brokig karta med allehanda färgnyanser. Det hvita fältet upptages
af författare, som skrefvo sina arbeten på den mest opersonliga,
korrekta och enformiga högprosa (t. ex. Girs). Men vid sidan
af dessa märkas andra, hvilka flitigt öst ur sin samtids vulgära
talspråk och dessutom upptagit ord, ordformer och vändningar
ur deras resp. hemortsdialekter på ett sätt, som ingen nutida
skriftställare skulle våga tillåta sig (t. ex. Columbus, Lindschöld).
Mellan dessa stå t. ex. en skara dramatiska författare, hvilkas
arbeten i allmänhet afspegla tidens mera vårdade talspråk,
såsom Messenius, Brasck och Chronander; men icke heller dessas
språkbruk är från stilartens synpunkt enhetligt, det växlar rätt
mycket efter den samhällsställning, som de uppträdande
personerna intaga. Slutligen har man att räkna med medvetna
försök att upplifva fornspråkets ord och böjningsformer (t. ex.
Stiernhielm, Jesper Svedberg).
Det är klart, att en grammatik öfver en periods språk,
som icke tager någon hänsyn till här i korthet antydda
faktorer, skall blifva ganska brokig och — opålitlig. Men bemödar
man sig att skilja de olika språklagren, torde det visa sig, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
