- Project Runeberg -  Studier i 1600-talets svenska /
76

(1902) [MARC] Author: Elof Hellquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar om 1600-talets talspråk och därmed sammanhängande frågor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nåå (s. 52), Riddaröö (s. 55; jfr ofvan), tråå (Rondeletius JR
s. 59).

Liknande ex. se Noreen Col. s. viii. Ungt är bortfallet
i part. perf. och adj. såsom bedröfwa’, beröfwa’ (Börk Darius
s. 8); jfr Bellman förvåna’ (2: 165).

I flera af dessa fall har numera d-et återinsatts äfven i
otvunget talspråk, och utan undantag gäller detta i part. och
adjektiv, där d-et bortfallit efter svagbetonad vokal. Af allt
att döma var detta d-bortfall under 1600-talet mera tolereradt i
talspråket än nu. Af det egentliga skriftspråket (normalprosan)
accepterades det dock aldrig, och det är hufvudsakligen
härifrån, som i nyare tid d-formerna åter trängt ut åtminstone till
talspråkets högre lager[1]. Att verkligen d-bortfallet ansågs
vara ett karakteristikum just för talspråket, synes framgå äfven
däraf, att dylika former ymnigast uppträda i scener, där
afsikten att återge detta är uppenbar. Så t. ex. hos Kolmodin Gen.
Aeth. sta, go o. s. v. (s. 287 i herdarnas samtal), i
Putzdrummel, t. ex. giästbo (s. 72), we ’vid’ (prep., ib.), iag weet rå
(ib.), penningmarckna (s. 73), ’med’ (ib.), wre ’vred’ (ipf.)
(s. 74), loo ’lod’ (ib., jfr Lindschöld 1669, Hans. 4: 111), hwa (i
hwa måtto
s. 79)[2].

Till samma kategori må äfven räknas månen ’månaden’:

        (Junker) Acolastus:
Men jagh will nu gerna weeta fåå,
Hwad j om månen begära må?

                        (Brasck FP s. 35).



[1] I det nsv. skriftspråket märker man ännu mera sällan än förr några
spår af denna ljudlag, och då endast i fall, där det etymologiska ursprunget
alldeles fördunklats, såsom i ökänd = isl. auðkendr ’lätt att igenkänna’ — ett
tydligt bevis på den motvilja, hvarmed de d-lösa formerna möttes från detta
håll. Vanligare är då det alldeles motsatta, men vanligen utan framgång
pröfvade förfaringssättet: att insätta ett d, där det icke har något etymologiskt
berättigande. Jfr några ex. från litteraturspråket, anförda af Kock Landsm. XV.
5: 23, samt de från de obildade klasserna härstammande broden för bro(e)n,
blåda för blåa, snöden för snö(e)n (i visan Det gingo två gossar i snöden) o. s. v.
I själfva verket bildar detta d-bortfall i talspråket en af de viktigaste
skiljaktigheterna å ljudlärans område mellan detta och skriftspråket.
[2] Om förhållandet under 1700-talets senare årtionden se Grip i Språk
o. stil 1: 150, förf. Ark. 4: 298.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:03:58 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ehst1600sv/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free