Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar om 1600-talets talspråk och därmed sammanhängande frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nåå (s. 52), Riddaröö (s. 55; jfr ofvan), tråå (Rondeletius JR
s. 59).
Liknande ex. se Noreen Col. s. viii. Ungt är bortfallet
i part. perf. och adj. såsom bedröfwa’, beröfwa’ (Börk Darius
s. 8); jfr Bellman förvåna’ (2: 165).
I flera af dessa fall har numera d-et återinsatts äfven i
otvunget talspråk, och utan undantag gäller detta i part. och
adjektiv, där d-et bortfallit efter svagbetonad vokal. Af allt
att döma var detta d-bortfall under 1600-talet mera tolereradt i
talspråket än nu. Af det egentliga skriftspråket (normalprosan)
accepterades det dock aldrig, och det är hufvudsakligen
härifrån, som i nyare tid d-formerna åter trängt ut åtminstone till
talspråkets högre lager[1]. Att verkligen d-bortfallet ansågs
vara ett karakteristikum just för talspråket, synes framgå äfven
däraf, att dylika former ymnigast uppträda i scener, där
afsikten att återge detta är uppenbar. Så t. ex. hos Kolmodin Gen.
Aeth. sta, go o. s. v. (s. 287 i herdarnas samtal), i
Putzdrummel, t. ex. giästbo (s. 72), we ’vid’ (prep., ib.), iag weet rå
(ib.), penningmarckna (s. 73), mä ’med’ (ib.), wre ’vred’ (ipf.)
(s. 74), loo ’lod’ (ib., jfr Lindschöld 1669, Hans. 4: 111), hwa (i
hwa måtto s. 79)[2].
Till samma kategori må äfven räknas månen ’månaden’:
(Junker) Acolastus:
Men jagh will nu gerna weeta fåå,
Hwad j om månen begära må?
(Brasck FP s. 35).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
