Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 3. Till syntaxen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äy än stanna Än måste du gå fort (Orf. o. Euryd. s. 99) (en
af förhållandena betingad nödvändighet). Äfven i ty. användes
i motsvarande fall stundom müssen (vanligast dock dürfen), ett
bruk, som har mycket gamla anor; jfr fht: See dîne gungirun
tuoant daz sie ni môzun tuoan an fêratagttm (Mat. 12: 2,
Monsee-Wiener fragm.).
I jakande satser har måste samma betydelsenyanser som
i nsv. Ex.: Det måste wara hennes Ungdomss fehl ’det är
säkert’ (Disa 1687, s. 32).
I ä. nsv. är dock som nämndt bruket af måste något
inskränkt genom måtte.
I betydelsen ’torde’ är pres. tör (thår) mycket vanligare
än nu, t. ex. han tör då flyta up (Asteroph. Tisbe s. 45), Som
nedh på handen falla thår (Mess. s. 136), hon tör wäl wrijdha
näsan på sneedh (Chronander Bel. s. 131), Kosta så gierna något
på nu, så tör ni få en wacker son af Putzdrummel med tiden
(Putzdrummel s. 76). Tör förekommer i denna användning
numera hufvudsakligen i ålderdomligt eller dialektfärgadt språk;
torde är nästan uteslutande inskränkt till skriftspråket.
Samma betydelse af ’torde’ tillkommer äfven pres. lärer [1],
motsvarande fsv. lær, nsv. lär (om formen se ofvan). Ex. från
de båda polerna af våra källor äro: Jagh lärer ther aff och få
min deel (Rond. JR s. 59), Jag lärer lee öfwerliudt, när dei
skälmerij går an (Putzdrummel s. j6). I båda fallen har nsv.
helst ’kommer nog att’. Stundom är betydelsen, synes det, rent
futural, t. ex. Om i icke lären sanna min ordh (Rond. JR s. 58).
Den här omtalade användningen af lär är i nsv. afgjordt på
retur; men bl. a. just i den ofvan exemplifierade förbindelsen
med sanna någons ord är den ganska vanlig bland en äldre
generation. Hufvudbetydelsen af ordet är numera ’påstås, säges’,
’skall efter hvad det säges’; men denna har jag ej från denna
tid sett exemplifierad.
Beträffande tempora i temporala bisatser må
anmärkas, att under 1600-talet sedan stundom uppträder med ipf., där
nsv. skulle ha användt plusqvamperf., t. ex. Sedan the fingo
wiss kundskap . . wända the sigh in åth Swenska Skären (Girs
E. XIV s. 67).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
