Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H - Hektogram ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562
Hektogram—Heliakisk
grafe’ra, mångfaldiga skrivelser medelst
hektograf.
Hektogra’m, Hektoliter, Hektome’ter, se
under Hektar,
Hektokalori, fys., en värmemängd av 100
kalorier (se d. o.).
He’ktor, grekiskt mansnamn (av e’chein,
äga, besitta), ägare, härskare; gr. sag.,
konung Pri^ami son. Tröjas tappraste
försvarare, Iliadens ädlaste hjältegestalt;
astr., en av småplaneterna.
Hektowatt, se Watt.
He’kuba, se Hekabe.
Hel, hiord. myt., dödens och underjordens
gudinna, dotter av Loke och jättekvinnan
Angerboda samt syster till Fenresulven
och Midgårdsormen. Hon beskrives såsom
till hälften svartblå, till hälften
människo-färgad. Hennes boning heter Helhem. Av
namnet Hel och isländska ordet viti, brott,
straff för brott, härstammar svenska ordet
helvete, eg. straff hos Hel, dödsrike.
HeI-assona’ns 1. Adalhending, metr.,
stavelserim, varvid två betonade stavelser i
samma versrad hava lika vokal och lika
därpå följ. konsonant 1. konsonanter. Jfr
Assonans och Halv assonans.
He’Iblinde, nord. myt., ett av Odens binamn;
även namn på en av Lokes bröder.
Helcoso’l, farm., ett pulver av pyrogallol och
vismut. Användes mot hudsjukdomar och
som tarmantiseptikum.
He’ldenbuch, ty., hjälteboken, titel på en
samling tyska episka dikter från 1400- och
1500-t.
He’lena 1. Hele’ne, grekiskt kvinnonamn (av
hele’ne, fackla), den lysande, 1. (av heWin,
erövra), erövrarinna. Buret av tre
katolska helgon. Hos oss vanligen HeWna, förk.
till Lena och Elin; på franska Hélène
(Z. elä’n); gr. sag., jordens skönaste
kvinna, Zeus’ och Ledas dotter, konung
Menelaos’ gemål, som genom sin flykt med
den trojanske konungasonen Paris gav
upphov till trojanska kriget; astr., en av
småplaneterna.
He’lena-eld, se Elmseld.
Heleni’n, kem., ett kristalliserande ämne, som
finnes i ålandsroten, vilken fås av växten
Fnula HeWnium.
Hele’nium, hot., syn. Inula (se d. o.).
Heleo’charis, hot., syn. Scirpus (se d. o.).
Heleona’stes, lat., bot., växande i kärr.
Heleni’t, miner., en art vit fältspat.
HeIe’polis (av gr. hairein, taga, och po’lis,
stad), krigsk., flyttbart trätorn, som
användes av grekerna vid stormningen av en
med murar omgiven stad.
Helfranskt band, bokband helt och hållet
skinnbeklätt. Jfr Halv franskt hand.
He’lfrid, fornnordiskt kvinnonamn,
fullkomlig frid, den frid, som ernås genom döden.
Helga, astr., en av småplaneterna.
Helga lekamens dag = Kristi lekamens fest
(se d. o.). — H. 1. gillet i Stockholm, det
förnämsta av Sveriges andligt sociala
medeltidsgillen.
He’lge, fornnordiskt mansnamn, den helige.
Buret av många forntida hjältar, bland
dem Helge Hundingsbane, som älskades
av valkyrian Sigrun. Motsvarar
kvinnonamnet Helga.
Helgeandshus, medeltida vårdanstalter för
åldringar och fattiga sjuka samt
härbärgen för resande. Ej att förväxla med
Helgeandsordens institutioner.
Helgeandsorden, religiös orden, i Frankrike
och Italien kallad "hospitalsbröder och
systrar av den Helige ande". Se även
Ordre du Saint-Esprit.
Helgea’ner, svensk baptistisk sekt
(fribaptister), uppkallad efter stiftaren, Helge
Åkesson (d. 1904).
Helgeflundra, zooL, se Hippoglossus.
He’lgekvidorna, namn på tre sånger i den
äldre Eddan.
Helgeland (av isl. Haalogaland, se d. o.),
s. delen av Nordlands amt i Norge. I
Sverige mest känt genom Ibsens drama
Hær-mændene paa Helgeland. Jfr Hærmænd.
Helge torsdag, gammalt namn på Kristi
himmelsfärdsdag.
Helgon, män och kvinnor, som utmärkt sig
för särskilt fromt och heligt liv och inom
icke-protestantiska religioner äro föremål
för religiös dyrkan. Inom
romersk-katol-ska kyrkan blir en person helgon genom
en förklaring av påven, kanonisering. —
Helgonlegender, en rikhaltig litteratur om
helgonens verkliga 1. uppdiktade liv och
gärningar, ofta av högt konstnärligt och
kulturhistoriskt värde. — Skyddshelgon 1.
Patroner, helgon, som av enskilda 1.
sammanslutningar (t. ex. skrån) tagits till
spec. beskyddare.
Helgonbacken, höjd i n. delen av staden
Lund, som fått sitt namn av det fordom
där belägna Allhelgona kloster
{Monaste’-rium o’mnium sancto’rum).
Helgota’n, farm., metylen-tanninförening.
Användes som tarmantiseptikum.
He’lgrind, nord. myt., porten till Hels boning.
Helgsmål, det klockslag, då enl.
gammal-kyrklig, från judendomen antagen ordning
helg ansågs ingå, vanligen kl. 6 em.
dagen före helgdag. Åtföljdes ofta av
klockringning, Helgsringning,
Helgsmåls-ringning.
He’lhem, nord. myt., namn på Hels rike.
Helhäst, Hels häst, dödshästen, en
skräckgestalt ur dansk folksägen, som förebådar
död.
Heiia’derna, gr. myt., döttrar av Helios och
Klymene.
Helia’ia {lat. heliæ’a), gemensamt namn på
folkdomstolarna i Aten; även den största
av de lokaler, där dessa domstolar
sammanträdde. Jfr Heliaster.
Helia’kisk 1. He’lisk (av gr. heJlios, sol), som
angår 1. står i samband med solen. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
