Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - K - Kulbakterier ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
756
Kulbakterier—Kummel
Kulbakte’rier, se Bakterier.
Kulbuck, turk.y huvudbonad, som bäres av en
rad ja (se d. o.).
Kulgård, se Kulstapel,
Ku’li, Ku’lier {eng, coolies, av hindost, kuli),
urspr. en indisk folkstam; indiska
dagsver-kare; utvandrade hinduiska och kinesiska
daglönare och jordbruksarbetare.
Ku’lik, pol., fastlagsupptåg, vars deltagare
draga från gods till gods.
Kulina’risk (av lat. cuWna, kök), som rör
matlagningen, köket.
Kuling, se Kul,
Kuli’ss {fr. coulisse), en ränna, vari ett
skott-fönster 1. d. skjutes; på en rörlig ram med
däröver spänd duk målad del av en
teaterdekoration; öppning mellan dylika
flyttbara teaterväggar; handelst., en samling
börsspekulanter, som utan mäklares
be-medling driva differenshandel. —
Kuliss-huggning, ett bälte av efter
skogsavverkning kvarstående träd.
Kull, ett dussin, särskilt om ägg.
Kulla, bot,, se Anthemis,
Kullager, axellager, i vilket en krets
stålkulor är inlagd mellan axel och lagerstål.
Utgör en stor industriartikel och
tillverkas i Sverige av A,-B. Svenska
Kullager-fabriken (S. K. F.) och Nordiska kullager
A.-B. (N. K. A.).
Kullbåt 1. Kullvevbåt, ett slags av dalkullor
vevade hjulbåtar, som ombesörjde
sjötrafiken i Stockholm på 1840- och 1850-t.
Kullemöllamärgel, geoL, till kritsystemets
granulatus-zon hörande gulaktig, mycket
lös och sandig märgel med inblandade
glimmerfjäll.
Kullerstol, taburett, stol utan rygg och
karmar; bildlikt brudstol, brudpall.
Ku’llervo, fi, myt,, Kalervos olycksfödde son.
Kullved, småved, som lägges ovanpå det inre
vedlagret i en mila och tjänar till att
dämpa draget, samt att fylla ut uppkomna
håligheter i milan.
Kullvevbåt, se Kullbåt.
Kulm, ty., bergtopp, topphöj d på ett
bergmassiv.
Kulm, geoL, stenkolssystemets nedre
avdelning.
Ku’lmen 1. Kulminatio’n {lat. cu’lmen),
höjdpunkt (jfr Progress och Regress); astr.,
en stjärnas gång genom meridianen. —
Kulmine’ra, nå höjdpunkten; stå på
höjden av glans, ära o. s. v.
Kulna, geoL, en ryktbar bengrotta vid Sloup
i Mähren. Innehåller även spår av
förhistorisk människa (från Madeleinetiden).
Kulogli {1. ku’lolji; av turk. kul-oglu,
slavson) , avkomlingar av turkiska
milissoldater och infödda nordafrikanska kvinnor.
Kulstapel, krigsk., ett antal pyramidformigt
upplagda rundkulor. — Kulgård, ett större
antal kulstaplar.
Kulsviertro, da. — Köhlerglaube (se d. o.).
Kult {lat, cu’ltus, av co’lere, vårda, dyrka),
gudstjänst; till gudstjänsten hörande
yttre bruk. — Kultbröd, bröd, använt vid
utövandet av kult. — Kulti’sm {sp. estilo
culto), se Gongorism. — Kultiva’tor,
lantbr., ett slags åkerbruksredskap för
jordens djupluckring. — Kultive’ra {fr.
cultiver), odla, uppbruka; sköta; idka;
utbilda, förädla. — Kultu’r {lat. cultu’ra),
odling, bruk (av jorden); hantering;
skötsel, avel; utbildning, förädling;
framskridande från naturtillstånd till civilisation;
bildningsförloppet i dess helhet. —
Kulturfolk, folk, som med kraft och
självständighet främjat mänsklighetens kultur.
)( Naturfolk. — Kulturgräns, den
linje, ovan om vilken regelbunden odling
ej kan ske. — Kulturhistoria, historien om
människosläktets andliga och materiella
utveckling. —• Kulturideali’sm,
inbegreppet av den mänskliga kulturen, sedd ur
värdesynpunkt. — Kulturkamp {ty.
Kulturkamp f) , sammanstötning mellan staten
och kyrkan; särskilt den efter 1872 mellan
preussiska staten och katolska kyrkan
förda kampen. — Kulturlager, arkeoL,
lager, som innehålla rester av mänsklig
kultur. — Kulturväxter, för människans
nytta odlade växter. — Kulture’1 1.
Kul-ture’ll, som hör till 1. har avseende på
kulturen. — Ku’ltusminister (av lat. cu’ltus,
uppfostran, gudstjänst), kyrko- och
undervisningsminister, hos oss kallad
ecklesiastikminister (se d. o.).
Ku’ltje {ty. Kühlte), sjöv., vind.
Kultur’, Ku’ltusminister m. fl., se under Kult.
Kulugli, se Kulogli.
Kulukamban, zooL, en chimpansart, Fan
koolokamba,
Ku’lvert {eng. culvert), ett slags å
vägbyggnad brukad, övervälvd trumma.
Kulö’r {fr. couleur, av lat. co’lor, färg),
färg; brynt socker till färgning av
spritvätskor; spelt., trumf, färg i kort. —
Kulö’rt, färgad.
Kuma’nen 1. Kragbjörnen, zooL, Vrsus
tibe-ta’nus, en svart björnart i Himalaya och
Japan.
Kuma’ner, ett asiatiskt, från turkarna
härstammande folk.
Kumaoni’, det språk, som talas av
kuma-nerna (se d. o.).
Kuma’ra, se Karttikeya.
Kumari’ii, kem,, ett av kol, väte och syre
bestående kristalliniskt ämne, som
färdigbildat finnes i tonkabönor, frukterna av
tonkabönträdet {Di’pterix odora’ta), samt
i flera hos oss vilt växande örter. —
Kuma’rsyra framställes därigenom, att
kumarin kokas med stark kalilut.
Kumatsj, se Burlat.
Kumino’l, kem., en aldehyd, som
förekommer i romersk kumminolja.
Kumiss, se Kumys.
Kummel, arkeol., stora, oftast jordfria grav-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
