Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tivitet. »Ty den likhet», slutar Rahel, »som finnes alla
människor emellan, går endast till väsendets gränser!...»
Då man ej kan återge sitt intryck af en
personlighet omedelbart, försöker man genom bilder. Så
kan jag t. ex. säga att Rahel för mig har samma
djupvioletta, nästan svarta färg som Eleonora Duse; att den
doft, som kommer hennes väsen närmast, är den gula
tarcettens, medan den musik, som fullast uttrycker henne,
är Beethovens Appassionata. Men med dessa bilder har
jag på sin höjd gifvit dem en aning om min
förnimmelse af Rahel, hvilka af denna färg, denna doft och
denna musik mottaga intryck med samma känslobetoning
som mina egna.
Ty bilden blir i förhållande till den stora,
mystiska verkligheten — den enastående personligheten —
som det egyptiska lifstecknet i hieroglyfskriften i
förhållande till det lefvande lifvet!
Det finnes endast ett objektivt sätt att teckna en
utpräglad egenart: att jämföra personlighetens egna
uttalanden och handlingar med det intryck,
personligheten gjort på samtiden. Ty de egna orden bedraga
ofta, de egna handlingarna ej sällan, andras omdömen
oftast. Men stämma alla tre, då kan man med
visshet veta att, i det föreliggande fallet, personlighetens
enhet och sammanslutenhet åtminstone varit
otvifvelaktig!
Och just denna ofvan framhållna samstämmighet
mellan det intryck Rahel gör på andra och den inblick
hon ger i sitt eget väsen, berättigar till den slutsatsen,
att hon var hvad hon säger sig vara, att man af hennes
egna bekännelser bäst danar sig hennes bild.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
