- Project Runeberg -  Rahel Varnhagen /
213

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ord, aldrig kunde lära något af någon annan. När Rahel
talar om sin »grofva okunnighet» och säger »mig lärdes
ingenting», får detta ej fattas som om hon icke haft
tillfällen att lära. Hon har i detta afseende otvetydigt
meddelat att orsaken låg hos henne själf.

Så anger hon denna: »Det är sant, att jag alltid
tänker på det väsentliga af hvad jag läser och att jag bara så
fort som möjligt brukar alla medel därtill och sedan fullständigt
glömmer dessa... fag ordnar allt hvad jag hör och läser till ett
helt... Alla som gifva mig undervisning börja med att predika
något, som alltid är taget från en synpunkt, från hvilken jag icke
ser denna sak, och så tala de timvis utan allt sammanhang för
mig... Så har det gått mig med alla mästare...

Vårt tal är vårt lefda lif. Jag har själf uppfunnit mitt. Jag
har alltså mindre än många andra kunnat bruka de en gång
färdiga fraserna; därför äro mina ofta knaggliga och på allehanda
sätt felaktiga, men alltid äkta.»

Rahel kunde antagligen inga årtal i den grekiska
historien, men hon läste Homér i Voss* tolkning, så att
hon utropar »Odyssén förekommer mig så skön, att
det formligen gör ondt», och upptäcker att Homér
alltid är stor, då han talar om vatten, som Goethe, då
han talar om stjärnorna. Hon kunde antagligen ej
uppräkna Spaniens floder men hon kunde Don Quixote.
Hon var med ett ord raka motsatsen till den slags
begåfning, som tar goda examina, den, som är i stånd
att gå »med alldeles osmälta sentenser i hufvudet». Hvad
Rahel ej kunde förvandla till blod af sitt blod var
henne alldeles ovidkommande. Det fanns ett sådant
obrytligt »sammanhang mellan hennes
för-mögenheter», en så innerlig »samv erkan mellan
hennes temperament och intelligens», att
hela den osjälfständiga barlast, hvarmed större delen af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:09:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ekrava/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free