Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulistens besök i månen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stängel? Hvarför bäfvar du ändå för mig, liksom för en
fiende, hvarför drar du dig tillbaka, så fort min hand
utsträckes för att vidröra dig?"
Sensitivan svarade helt lakoniskt:
»Yngling! synden låder vid din hand.»
Precis så hände det mig, dock icke med sensitivor,
utan med fullmakter. När helst jag sträckte handen efter
en fullmakt, så drog hon sig undan. Då klagade jag och
sade: O fullmakt! har jag ej gjort mina prof, har jag ej
uppvaktat, har jag ej tegat, har jag ej burit mig åt som
ett nöt? Hvarför bäfvar du ändå för mig, liksom för en
fiende, hvarför drar du dig tillbaka, så fort min hand
utsträckes för att annamma dig och stoppa dig i min ficka?"
Fullmakten svarade alltid helt lakoniskt:
»Yngling! bläcket låder vid din hand.»
Med förtviflan hörde jag svaret. O! hvad jag hade
skäl att fördöma mitt fördömda skrifveri.
Under sådana omständigheter blir man lätt
melankolisk. Då man blir melankolisk, går man gerna ut i
månskenet och larfvar. Då man går ut i månskenet och
larfvar, träöar man merendels förälskade par. Precis så hände
det mig. Jag blef melankolisk, gick ut i månskenet och
träffade ett förälskadt par. Osedd af hörde jag deras
samtal.
"Ack!" sade han.
"Ack!" sade hon.
"Jag älskar dig outsägligt," sade han.
"Det gör jag med," sade hon.
"O min älskade!" fortfor hon sedan och pekade på
månen, "der uppe, i den sköna himlakroppen, som ur sitt
silfverhorn nu begjuter oss med ett mildt och kyskt
skimmer, der skola menniskans idealer realiseras. Der förföljes
ej någon af ett oblidt öde, der lägger ingen förmyndare
»sin kalla hand
emellan våra bröst i brand.»
"Der skola vi och allt hederligt och beskedligt folk
blifva lyckliga."
"Är det sannt, som du säger," tänkte jag vid mig
sjelf, "så reser jag ofördröjligen till månen. Att slippa
ett oblidt ödes förföljelser, att få sina idealer realiserade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
