Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från riksdagen 1847-48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom, som vanligt, fram med en hop förslager. – Hvad
ville han då, frågade grannen. – Det tog jag ej reda på,
svarade bonden. – Men du sade väl nej, frågade grannen.
– Ja, det kan du lita på, sade bonden. – Och på samma
sätt - så slutade Onkel Adam – kommer väl du att
bete dig, i afseende på konungens propositioner."
På dessa stickord svarade jag ingenting; ty jag är
en beskedlig man, som låter en centner grofhet passera,
om den är beledsagad af ett halft uns qvickhet. Och har
jag med en gammal vän att göra, såsom nu var händelsen,
lar grofheten passera för blott en skrupel qvickhets skull.
Flera bekanta, än de två nyssnämnda herrarna, hade
jag ej på ångbåten, till att börja med; innan dagens slut
hade jag ett halft dussin. Baccus vidrörde månget hjerta
med sin förtrollande thyrs och stämde det till broderskap.
Men "glömskans häger sväfvar öfver hornets brädd" –
säger skalden – och jag minnes numera hvarken mina
nya vänners namn eller anletsdrag. Skulle någon af dem
i en framtid träffa mig och säga: "god dag bror!" så
drabbar mig för ettusendeförsta gången det beska ödet att
nödgas svara: "god dag, min hjertans bror! det är oändligt
roligt att återse dig! hvad är det du heter nu igen?"
Ett enda äfventyr träffade oss under resan; ångbåten
fastnade nämligen på ett ställe i Mälaren och satt fast
omkring en fjerdedels timme. Detta äfventyr, så trivialt
det var, sammanhängde likväl på ett märkligt sätt med
det underbara och poetiska, såsom du får se af följande
historia.
På Mälarens botten residerar en konung med namnet
Tjaffs. Hela dagen igenom sitter han i sitt vattenslott, på
en tron af sand, med en krona af näckrosor på hufvudet
och ett säfstrå, såsom spira, i handen. Omkring tronen
stå tritoner, som blåsa monarkens lof på snäcktrumpeter.
Naturligtvis har han ej annat göromål än regera, hvilket
sker på det sättet, att han ömsom nådigt nickar med
hufvudet, ömsom majestätiskt hviftar med säfstrået. Ibland
gör han bäggedera på samma gång. Äfvenledes händer
emellanåt, att Tjaffs lägger venstra pekfingret på näsan
och säger "hm!" hvilket betyder så mycket, som att
högstdensamme nu ämnar sysselsätta sin själ med visa och
riksfaderliga tankar. Öfver detta hans sätt att sköta sitt
konungsliga kall äro hans undersåtare, fiskarna, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
