Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domedagar (1920) - Muren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi levande sätta
förgäves vår skuldra mot dödens mur.
Förgäves vi tvätta
dess stenar med tårarnas brännande skur.
Vi glömde ju tacka,
vi trodde ju ej att så bråttom det var.
Vi ropa, vi knacka
som fångar, men aldrig vi höra ett svar.
Men innanför sucka
och lyssna och ropa de döda som vi.
De söka en lucka,
de bända mot muren, som evigt står bi.
De döda, de snyfta
av saknad och längtan till tid och rum.
De skugghänder lyfta
och bulta i ångest, men muren är stum.
En moder som slites
från barnet med navelsträngen som brast,
hon sparkar och bites
och klänger förtvivlad vid muren sig fast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
