Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* INLAND. 123
eriklat tecknen så, att de undveko för hvarje bokstaf göra mer än en
enda lodrätt skåra tvärs öfver balken, hvilket streck (staf) sedermera
utmärktes från andra genom smärre tvärstreck (mynder), *) och om man
vidare tänker sig, att dessa mynder icke fingo falla i sjelfva
ytterkanter-ne af balken, utan måste rangeras så, att detta undveks, så kan man
belt lättfattligt förklara, huru hvar enda runa bildats efter sitt
motsvarande tecken i munkstyleu.
Någon runskrift, bevisligen äldre än hedna tidens slut eller
begynnelsen af den christna, lärer knappast finnas. Visserligen har Snorri
Sturlu-son antecknat, att Odin införde ruuornas bruk. Men man vet icke om
Odins runor voro desamma, hvilkas utseende jag nyligen visat, eller om
de ens voro några skriftecken; ty de kunna möjligtvis hafva varit figurer,
dem man tilltrodde en magisk förmåga, och derföre begagnade till
trolldom. De funnos ej heller uteslutande bland de skandiska folken, ehuru
dessas runalfäbet har sina egenheter. Redan vid år 560 c. Chr. f. skref
poeten Venantius Fortunatus till sin, i Ravenna studerande bror:
"barba-ra fraxineis sculpatur **) runa tahellis," menande dermed att, i brist pä
andra skrifdon — hvaröfver brodreu förmodligen klagat — kunde han på
barbarers sätt, skära runor i askespånor.
Med det regelrätta, prydliga utseende, en väl ristad runrad äger,
vore önskeligt, att detta värt gamla, nationella alfabet, vid sig erbjudande
monumentala tillfällen, kunde åter upptagas. Soin ornamentik betraktadt,
blir det fullt ut lika vackert, nästan vackrare, än det arabiska och
he-braiska. Härvid bör märkas, att en inskrift med runor bör först vara
väl genomtänkt och så kort affattad som möjligt. Den bör vara sä
beskaffad, att alltsammans kan rymmas i en oafbruten följd, utan
fördelning i rader, och blir runslingan längre än stenen, på hvilken man ristar,
så bör den föras tillbaka och gå i mångfaldiga krökningar, lik en orm,
öfver bela stenens yta, tills inan fått plats för alltsammans. Der hvarest
meningen börjar, förses runslingan med ett ormhufvud, och orden åtskiljas
med punkt, kolon eller ock med små kors.
Mellan Norum och Ödsinål går en väg förbi gården Holm, hvilken på
Hermelins karta finues upptagen som allmän farväg, dock råder jag
ingen att gifva sig in på den med hjuldon. Att den likväl är mycket
gammal. bevisas af de flera minnesmärken, som invid densamma finnas.
Sådane upprestes helst invid vägar, för att desto bättre falla de förbigående
i ögat. Det märkligaste, och det enda jag anser mig här böra upptaga,
*) T. ex. vid A tog man bort bukersta benet och reste det återstående upprätt, så fick
man \ o. «. v. *
*•) Enligt en annan version: "pingatur".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
