Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uddevalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gårdsherren. Gregorius fick höra detta, och det gick honom ganska mycket
till sinnes: han sökte på allt sätt utforska hvarest de (Hakon och hans
hop) höllo till. Gregorius for från Konghäll under julveckan med mycket
folk, och de framkommo till Fors trettondedag jul. Han blef der en natt
och bevistade ottesången på sista juldagen, hvarefter evangelium förelästes
honom. Detta var på lördag[1] — När Gregorii folk blefvo varse konung
Hakons, tycktes dem att dessa voro långt färre till antal än de sjelfva.
Då de råkades, var en å dem emellan: den kallas Befi-a. Isen var
svag, heldst ån hade under den sitt utlopp. Konung Hakons män hade
huggit vakar på ån, och skottat snö öfver, för att dölja dem. Då nu
Gregorius kom till den isbelagda ån, sade han sig finna att isen var osäker,
och föreslog att de skulle begifva sig till bron, högre upp vid ån, icke långt
derifrån. Bönderne (soldaterne) invände då, att de icke kunde begripa
hvad som gick åt honom, att han icke vågade sig på fienden för isens
skull, och påstodo att den var ganska bra. Gregorius svarade dertill
”att han sällan behöft uppmuntras till någon bedrift; det behöfdes icke
heller nu”, han bad dem allenast följa sig och icke stanna qvar på land,
när han sjelf begaf sig ut på isen. Han tillade, att det var deras eget råd,
att nu gifva sig ut på svag is, sjelf gjorde han det ogerna: ”men jag vill
icke draga mig undan för edra eggelser”. Derpå lät han frambära sitt
märke (fanan) och gaf sig ut på isen med sitt folk. Men så fort bönderne
funno att isen icke bar dem, vände de åter på land. Gregorius sönk ned
genom isen, dock icke djupt, han bad de sina gå varligen, men der voro då
icke med honom flera än inemot tjugu män; alla de andre hade gått
tillbaka. En man skjöt på Gregorius ur konung Hakons flock, och träffade
honom under strupen: det blef hans bane. Gregorius föll till Jorden[2], och
tio män med honom. — Det är allmän sägen, att han varit den
utmärktaste at alla höfdingar, man på den tiden kunde minnas.... Hans lik
fördes till Höfund och begrofs i Gimsö, i nunneklostret: der var då
Baugeidr, Gregorii syster, abbedissa. — Konung Inge blef djupt bedröfvad då
han sporde Gregorii fall.
Det har blifvit påstått, att Snorri här satt Fors i stället för Forshälla:
så tänkte äfven jag, då jag nedskref sid. 138. Men det är förhastadt att
tilltro Snorri ett sådant blunder, då han alltid visat sig samvetsgrann i
sina uppgifter, och dertill personligen på sjelfva ställena förvärfvat nödig
lokalkännedom. Må alltså Fors vara ”Fors i Ranriki”, (Nu Foss i Tunge
härad). Det nämndes ofvan, att Hakon Härdabred höll sig undan i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
