Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uddevalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sörbygden och de s. k. Markerna, Dahlslands otillgängliga skogstrakter, det
vanliga tillhållet för alla upproriska norska partier. Det är då ganska
troligt, att han från Vettaland (i Skee socken) dragit sig tillbaka dit. Och
när han sedan sporde att Gregorius dragit norrut, för att söka honom,
har han med de sina tågat söderut, antingen på den s. k. Sörbygdsvägen,
öster om Qvistrums-elfven, eller på en omväg genom Sverges gränstrakter,
och hunnit söder om Bäfveån, då Gregorius, återvändande från Foss,
upphann honom. — Jag vill för resten fästa uppmärksamheten derå, att här
nämnes en bro öfver Bäfve-ån, men ingen stad, och att samma bro äfven
omförmäles i den berättelse, jag nu går att anföra.
I det 141:sta kapitlet af konung Sverres saga omtalas en strid, som
egde rum 1198, under ett af konungens många fälttåg mot de upproriska
partierne. Sverre hade i Tönsberg fått veta att partichefen Sigurd
Jarleson[1] afseglat, åtföljd af en upprorisk skara, till Viken, och satte nu
sjöledes efter honom. Hau fick till slut se Sigurds skepp: men då denne
märkte sig vara förföljd, styrde han in i ”Lanasund”[2], och lade upp i
”Befi-a.” Straxt derefter anlände konung Sverre dit, och angrep dem
genast. Sigurd och hans män togo i hast ned sina tält, och försvarade sig
en stund med pilskott. De flesta af folket hade gått på land, innan
konungens skepp kommo farande emot dem, och flydde så snart
birkebenarne (konung Sverres män) landstigit. Sigurd lopp öfver bron och efter
honom birkebenarne i slagordning. Hans folk kom till största delen öfver
och med föga manfall: de upprefvo bron och flydde sedan uppåt landet.
Birkebenarne togo då deras qvarlemnade fartyg, med allt hvad som på
dem fanns: somliga förde de med sig, men andra uppbrände de.
Derefter seglade konungen norrut ända till Bergen, och tillbringade der vintern.
Den äldsta fornhandling, rörande Uddevalla, är konung Hans’s
stadfästelsebref på dess privilegier, dateradt Bohus onsdagen näst efter Viti och
Modesti dag 1491. Deruti omtalas dock äldre privilegier, som staden
erhållit af föregående konungar i Norge. Nio år yngre är ett samme
konungs bref, dateradt Flensburg d. 21 Jan. 1500, hvaruti säges, ”att
alldenstund våra kära undersåtare i ”Oddevaldt” säga och bekänna i deras eget
öppna bref, att det blefve dem till gagn och deras stad till förkofran, om
en bro och ”dämning” byggdes på deras stadsjord och in till ”Quernefors,”
liggande mellan ”Spangefoss” och ”Sönderröd,” alltså hafva vi unnat och
tillåtit dem, såsom vi ock genom detta vårt öppna bref unna och tillåta,
att oss älskelig herr Henrik Krummedikæ, riddare, vår man, råd och
embetsmän på Bahuss, må och skall låta bygga der emellan sådan bro och
dämning, och densamma sedan äga och behålla, som den vore byggd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
