Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortare går sorgen över!... Men skall du fortsätta på det här viset, så blir det riktigt hemtrevligt...»
Hon tystnade, i det hon brast ut i ett hjärtligt skratt, och pekande utåt, under det hon närmade sig fönstret, fortfor hon: »Här sitter du och exponerar din sorg och där nedanför går en viss person och deltar i ditt lidande... det är inte alls illa det där, du nu satt i scen. Se på höken, du!... Vad var det jag sa’?... Han skulle nog vilja slå sig ned i duvslaget...»
»Dumheter!» muttrade Emelie, men kunde icke tillbakahålla ett leende vid åsynen av översten, som långsamt vankade fram och tillbaka, under det han ivrigt spejade upp mot det lilla fönstret, intill vilket hon helt nära tagit plats.
»Jag kan slå mig i backen på, att han är dödligt betagen i dig!» Och Malla ställde sig bakom gardinen för att osedd kunna betrakta honom.
»Betagen», upprepade Emelie likgiltigt, »än sedan?...»
»Sedan... inte vet jag... men för närvarande gör det honom till en älskvärd person, som är liberal med att bjuda på delikatesser, och som jag får en släng av sleven, är jag högst intresserad...»
Det var icke första gången, som de båda flickorna från sin kammare hade observerat huru översten gjorde ’fönsterparad’, och de hade än förstulet sett efter honom mellan gardinerna, än visat sina fagra anleten och hugnat honom med en leende hälsning.
»Om han inte märkt dina tårar», fortfor Malla, »du är för resten rödögd som en mört... så tror han, att du tagit dig en tupplur. Det där är naturligtvis mindre intressant än en ung dam, försänkt i förtvivlan, och han skulle nog inte ha något emot att uppträda som tröstare...»
»Låt mig få vara i fred några ögonblick», bad Emelie, »medan jag förseglar mitt brev och skriver utanskriften.»
»Jag skall emellertid», fullföljde Malla utan att låta störa sig, »ge honom en vink om rätta förhållandet, på det han må bereda sig att tala några lugnande ord... Den käre översten är inte synnerligen språksam, och jag tror han behöver fundera lite i förväg, huru han bäst bör tolka sina känslor.»
»Snälla Malla...»
»Ja, jag erkänner att jag är överdådigt snäll, men det oaktat unnar jag nu inte översten att längre fröjda sig åt din åsyn... all glädje har ett, slut... Tag din hatt och låt oss gå ned till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
