Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyrtioförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från sin soffa, då hon några timmar därefter som en skälmsk tjuserska koketterade, och med sina av kvickhet gnistrande repliker, sagda på detta naturliga och lätta sätt, som gjorde henne så oemotståndlig i Scribska komedierna, kom huset att genljuda av applåder över friskheten i sitt spel.
Ju mer hon emellertid kände den kroppsliga svagheten ta överhand, ju hängivnare älskade hon konsten och hennes ögon hade ett inspirerat uttryck, varje gång man gav henne någon ny uppgift.
»Jag är här för att banna dig», sade fru Frösslind, då hon en förmiddag tittade upp till Emelie. »Man har sagt mig, att när du sist uppträdde som Julia, var du nästan sanslös efter sista akten... det är orätt mot dig själv att...»
»Det var endast en övergående migrän», inföll Emelie, »men för en sådan småsak inställa en teaterrepresentation, hur tycker du något dylikt skulle falla mig in», hon skakade sitt huvud och hennes leende var ljuvt och glatt.
»Åh ja, jag känner nog till, att varken åskådare eller direktionen äro särdeles belåtna över en dylik inställelse och man lyder gärna klockan, när man står under teaterdisciplinen», svarade fru Frösslind muntert. »Man är som en krigare på sin post. Men», tillade hon allvarligare, »men om man beundrar krigaren, i händelse han dör för sin plikt, så tycka åskådarne dock inte om att se en skådespelerska falla i verklig vanmakt på tiljan.»
»Lyckligtvis störde jag dock inte åskådarna... Julia skulle ju dö...»
»Din Romeo höll lik visst på att förlora förståndet, då du, efter ridåns fall, fortfor att ligga blek och orörlig framför honom och...»
»Ja, jag vet, han släpade på mig som om jag varit en säck», skrattade Emelie. »Men jag vet också, att när ridån slutligen måste gå upp igen, så kunde ingen ana vårt lilla intermezzo på scenen.»
»Må så vara, likväl känner jag till, att Julia inte själv hade kraft att hålla den lagerkrans, man kastat för hennes fötter. Romeo tog naturligtvis artigt upp den, men måste hålla den kvar i sin Julias iskalla hand.»
»Jag skall banna honom för att han inte håller tyst med vad som endast borde vara oss emellan... Men hans ömma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
