Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utsträcka handen för att fatta uti dem; och
såsom hans kropp hade nått sin fullkomliga
växt, och alla hans lemmar vore alldeles
utvecklade, och som han, i följe deraf,
hvarken skulle hafva den oro eller de
rörelser, som barnen ständigt äga, så kunde
han dö af hunger, innan han rört sig för
att söka något till sitt underhåll. Om man
än aldrig så litet betraktat våra kunskapers
ordning och framsteg, kan man ej neka, att
menniskan i sitt ursprungliga naturtillstånd
af okunnighet och dumhet, var nästan
sådan, innan hon lärt något af erfarenheten
eller sina likar.
Man känner således, eller man kan
känna den första punkten, hvarifrån hvar
och en af oss går ut för att hinna
förståndets vanliga höjd; men hvem är det, som
känner den andra ändan? Hvar och en
framskrider mer eller mindre, efter sitt snille,
sin smak, sina behof, sina talanger, sitt nit,
och de tillfällen han har att arbeta deruppå.
Jag känner ännu icke någon filosof, som
varit nog djerf att säga: se der det mål,
dit menniskan kan hinna, och hvilket hon
ej förmår öfverskrida. Vi känna icke hvad
vår natur tillåter oss att blifva; ingen af oss
har mätt det afstånd, som kan gifvas
emellan en menniska och en annan. Hvilken är
den låga själ, som denna tanke aldrig
uppeldade, och som icke någon gång i sin
stolthet säger åt sig sjelf: huru mycket har jag
icke redan framskridit på denna bane! huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
