Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-7 u 1831. Tidigt sändes Hugo ur hemmet till en
helpension hos Atterboms svåger, komminister Thure av
Ekenstam i Hannäs i norra Tjust. Som kamrat där hade
han Hans Hazelius, äldre bror till Artur Hazelius, vilken
senare också tillbringade en tid i denna helpension liksom
A. F. Lindblads och Atterboms söner m. fl. Tillsammans
kommo Hugo Raab och Hans Hazelius till Nya
Elementarskolan i Stockholm, vidare till krigsskolan på
Karlberg. Hugo Raab ingick vid Kalmar regemente och vid
Marieberg men sjukdom nödgade honom att avbryta
kursen. Denna motgång, tillika med en ungdomskärlek
i hemorten och önskan att snart kunna sätta bo,
föranledde honom att välja ett praktiskt yrke. Hans far
föreslog honom då — bryggaryrket, för att han sedan
skulle kunna anlägga och förestå ett bryggeri på
Ryssbylund. lian sände Hugo till Stettin i hopp att han skulle
glömma nämnda, i faderns ögon olämpliga, tycke. Men
när Hugo kom till Stettin blev det annat av.
Krim-kriget pågick och krigarblodet vaknade. Han lyckades
få inträde i det utmärkta militärläroverket i Berlin. Det
var hösten 1855 och han genomgick den svåra, treåriga
lärokursen. Därunder var han anställd som adjutant
hos svensk-norska ministern och fick i denna egenskap
tjänstgöra vid åtskilliga preussiska regementen.
Hemkommen . utnämndes han till generalstabsofficer och
tjänstgjorde i olika befattningar, men samtidigt började
han sin militära skriftställarverksamhet. Han brann av
iver att lära Sverige vad han själv lärt i utlandet. Han
påvisade hur efterblivet vårt militärväsen var och
framhöll att den nya krigföringen fordrade en mycket större
övning hos trupp och befäl. Han angrep den
vidskepelsen att det gamla svenska mannamodet och
viljan »att gå man ur huse» — alltjämt vore nog för ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
