- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / Del I /
120

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han t. ex. redan att kvinnorna äro mer fåfänga, men
männen mer egenkära och att de förra bevisa nämnda
svaghet genom felfinnandet hos varandra, men de senare
sin genom att ta varandras försvar! Slutet av balen
tecknas på följande sätt:

»Allt är dunkelt, flickans kinder blekna, hennes gestalt
blir som genomskinlig. Det vilar över slutet av en bal en
magisk, en österländskt sinnlig clair-obscur. Dansen
är på en gång det livligaste och det tommaste, det mest
blodlösa av alla nöjen. Det är vildhet, nästan vansinne
uti dessa hoppande och nickande, surrande och avlande
grupper. Men huru lätt, huru andigtl Dansen är nöjenas
pärlfragg.»

Då skildraren berättar, att han själv först bjöd upp
till sista dansen, stämmer detta nog med verkligheten,
åtminstone då han i Lund besökt assembléer-och baler på
Anderssons eller Malms värdshus. Ty inte ens i den
tidiga ungdomen var E. K- danslysten. Likgiltigheten
för dansen betydde emellertid icke likgiltighet för de
unga flickorna. Han håller visserligen ett satiriskt lovtal
över koketten, men skildrar även huru han tänker sig
en verkligt älskvärd flicka:

»Själen skall vara som den klara insjöviken, vars yta
är lätt krusad, men i vars djup bor lugn. Skalkaktighet,
naivitet, lätthet, förenad med känslans djupa allvar. En sådan
flicka liknar en silverpoppel, vars övre blad bära hoppets
milda, glada färg, vars undre ha oskuldens vita.»

Urbilder till denna skildring hade han på nära håll
i sina älskliga systrar liksom i sin barndomsvän Charlotte
Arbin, kanske också i en Lundatidens flamma, fröken
Wrangel *.

1 ett annat stycke uttrycker ynglingen sin kärlek
till den gröna färgen, vars alla företräden samlas däri

* Senare gift med kammarherre Klinteberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/1/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free