Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade flickan hjärtligt i det hon klappade och strök den
fyrbente vännen på ryggen. Jag kan försäkra, att dessa ord,
sjungna i vinter av Jenny Lind, icke i mina öron låtit mer
harmoniska, än de ljödo då. Ty vilket kan vara mer
harmoniskt, än en barnsligt glad själs skiftning i lätt vemod?
— »Hur gammal.är du, min flicka lilla?» frågade jag halvt
allvarligt, halvt skämtsamt. Som det tycktes litet förbluffad
svarade hon: »17 år i höst.» — »Har du varit länge i tjänst
här?» — Jag kunde ej förmå mig att säga: »Har jungfrun varit
länge i tjänst här?» Just den inre jungfruligheten gjorde det
omöjligt att använda detta ord som en titel. »Kors! jag
har varit hos mamsell Fredrika sedan jag var ett litet barn,»
svarade hon, liksom halvt förvånad att man kunde sätta något
annat i fråga. — »Jaså, var snäll och lämna mamsell Fredrika
det här,» sade jag, räckte henne boken och brevet, kallade
på hunden och gick, tänkande på detta hem, i vilket icke
Fredrika Bremer utan mamsell Fredrika framstod som
en levande idyll, vars stilla frid och livsglädje återspeglade
sig i hennes omgivning, och från denna först i andra hand
reflekterade sig i hennes dikter.
Några dagar därefter erhöll jag ett litet det allra nättaste
brev, i vilket författarinnan, jämte några vänliga ord över min
»Resebeskrivning», utfäste sig, som orden föllo, att, »som
en äldre syster i litteraturens hus och hem», meddela sina
omdömen över densamma. Jag infann mig naturligtvis på utsatt
tid, mottogs på det hjärtligaste och tillbragte några timmar
under samtal om poesi, konst och framtid, utan att jag kunde
upptäcka, att hon i dessa ämnen gjorde »les honneurs», vilket
på mig gjorde ett obeskrivligt uppfriskande intryck.
Allvarliga reflexioner höjde sig stundom liksom bevingade, under
det att små roliga infall klättrade likt ekorrar i kunskapens
träd, samtalet var fullt av godmodighet och öppet som med
en gammal bekant. Senare på aftonen kommo åtskilliga
besökande, vilka, liksom jag, bjödos kvar; aftonen förflöt under
skämt och glädje. Såväl under dessa samtal som vid den
utmärkt väl arrangerade tesupén, glömde åtminstone jag
fullkomligt den frejdade författarinnan för den enkelt
uppmärksamma, osökt glada värdinnan i hemmet.
Fredrika Bremer hade en egen gåva av naturlig
enkelhet i sätt och samtal, som gjorde att hon i större sällskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
