- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / Del I /
375

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De båda makarna levde så helt för varandra att
redan av detta skäl ej mycken tid blev övrig åt barnen.
Som dessutom ingendera i egentlig mening var barnkär,
följde härav att barnen levde för sig själva uppe i
barnkammaren, det ena av de tre stora rummen på
vinden, där de — ifall far ej hade huvudvärk — också
lekte under fult väder. Under vackert väder var Kullen,
strax invid gården — med stora träd, buskar och en
härlig bergsskreva — dem tilldelad som oinskränkt
lekplats. Lekarnas frihet var endast begränsad genom
förbudet att gå ned till sjön, vars stränder voro
bråddjupa samt förbudet att skada de många nyplanterade
prydnadsträden och buskarna. Den goda grundsatsen att
»den som sig i leken ger, den skall leken tåla» drevs så
långt ofta nog att de starkare misshandlade de svagare
syskonen och varje försök att skaffa hjälp hos föräldrarna
möttes med det föraktliga: »skvallerbytta bing bång, går
i alla gårdar o. s. v.».

Tyvärr ansåg man i detta — som i de flesta andra
hem den tiden — att vid kunskapers inhämtande icke
förmågan kunde saknas, endast viljan, och att denna
vilja kunde väckas genom kroppslig tuktan liksom att detta
medel även i fråga om andra rättelser var det
verksammaste. Följden blev den vanliga: att icke förtrolighet
utan fruktan under barnaåren präglade förhållandet till
föräldrarna; att bitterhet närdes och falska bekännelser
framtvungos. Smekningar av vår far och även av vår mor
voro mycket sällsynta, beröm likaså; betydelsen av
uppmuntran var den tiden föga insedd och självförtroendets
kraft växte ej i den tidens barnkammare och skolrum.
Men icke voro i dessa tider av »tukt och Herrans
förmaning» de förlorade sönerna färre än nu, tvärtom.

Att hänsyn till barnens egenart kan förenas med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/1/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free