Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innevarande riksdag — denna tidpunkt är likväl en vändpunkt
och skall sannolikt komma att visa sig såsom en sådan för
mycket. Det är derför ett betydelsefullt ögonblick och en
betydelsefull strid, som här eger rum. Jag tror också icke
det kan vara olämpligt att skåda tillbaka på de flydda åren,
innan man går vidare och söker att ställa ett horoskop för
framtiden.
När detta landtmannaparti, denna Kammares majoritet,
först bildades, fick man öfverallt, offentligt och enskildt, i
pressen, vid riksdagen och i enskilda samtal, höra, att partiet
vore en »humbug», att det egentligen icke funnes till, utan
blott vore ett löst hopkommet röstningsparti med
hufvud-sakligt syfte att till egen fördel afgöra utskottstillsättningarne,
och detta tal räckte ett par år. När förlidet år
landtmanna-partiet framlade sitt skrifvelseförslag, betviflades till höger
och venster vår upprigtighet, det upprepades morgon, middag
och qväll, dag och natt: »I viljen ingenting göra; I viljen
blott skrifva, blott komma undan lösningen af
försvarsfrågan. I ären allesammans nihilister.» När ett antal af
Iandtmannapartiets medlemmar höll sina sammanträden här
i Stockholm förliden höst och då gjorde sina förarbeten till
motionerna, så påstod man tvärsäkert och upprepade ihärdigt:
»Det blir icke någon enighet af ibland Er; l kunnen icke
komma öfverens.» När vid riksdagens början motionerna
skulle framläggas, hörde man från alla håll sägas: »De
komma bestämdt icke att skrifva under; motionerna få icke
någon kammarmajoritet, ty partiet i sin helhet kommer ej
att underteckna dem, det är icke ärligt.» Då motionerna
sedermera verkligen blifvit underskrifna och framlagda af de
102, sade man: »De komma icke att stå fast, de äro icke att
lita på; när frågan förekommer i Kammaren, skola de helt
visst rösta mot sina egna motioner.» Och nu, då tiden för
afgörandet är inne, nu då man slutligen kommit under fund
med och fruktar att vi verkligen haft fullt allvar med hvad
vi sagt, att vi vidhålla hvacl vi skrifvit och gjort, då talar
man om, att »rättvisan trampas under fotterna» — såsom
en talare, herr Dickson, nyss yttrade — och säger, att det
icke är skäl att här i denna Kammare anföra några argument,
de må vara huru goda och bevisande som helst, ty skäl,
förnuftsslut, allt godt och sant man kan anföra verka icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
