Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458 EMIGRATIOXSUTREDNINGKN. BETÄNKANDE.
skapade cu olust för jordbruksarbete, som ännu i våra dagar vill hafva
fotfäste icke lilott hos arbetaren i allmänhet utan äfven, hvad sorgligare är, hos
bela den jordbrukande befolkningen, omständigheter som icke böra förbises,
då det gäller att utforska orsakerna till den nutida emigrationen. Folket
förlorade sin tillit till jordbruket, som likvisst i århundraden därförut hade
varit dess säkra stöd, och denna tillit liar ännu i våra dagar icke
återvunnits, trots de gynnsamma förhållanden för denna näring som nu råda, i
jämförelse med (lydda, men glömda svårare tiders. Odeladt godt liar sålunda
trävaruindustrien icke verkat för länets jordbruk, äfven om man i närvarande
stund har svårt att i Norrland kunna täuka sig ett lönande åkerbruk
utöfver familjens behof utan industriens arbetare såsom afnämare af
husdjurs-skötselns och jordens öfverskott af produkter.
Den kategori af arbetare, s. k. backstugusittare, som voro ganska
allmänt spridda öfver bela länet, torde i allmänhet numera vara stadd på retur.
De lösa arbetare, som befolkade dessa stugor, hafva föredragit att flytta
närmare industricentra, där ett hela året stadigvarande arbete med god
förtjänst bjudits dem. De nutida allmänt goda arbetsförtjänsterna hafva äfven
möjliggjort förvärfvandet af fri grund till byggnadsplats, antingen i hemorten
eller vanligast i närheten af städer, sågverk, bruk eller stationssamhällen, och
pa detta sätt har den forne backstugusittaren inkorporerats i
industriarbetare-klassen, antingen med hem på egen och fri grund eller ined hyrd eller af
arbetsgifvaren bekostad fri bostad. Den själfständighetskänsla, som utmärker
vår tids arbetare, har icke gjort det tilltalande för honom att såsom
backstugusittare vara beroende af jordägaren och dennes bestämmelser om villkoren
för stugans bibehållande på platsen. Genom den forne backstugusittarens
öfvergång till industriarbete förlorar jordbruket en billig och lätt tillgänglig
arbetskraft. Till denna sin förlust hafva dock jordbrukarne själfva mycket
bidragit genom att envist förneka sina arbetare att af dem få köpa litet
jord till odling eller bebyggande. En billig mänsklig arbetskrafts återbördande
till jordbruket står därför i det mest intima samband med egnahemsrörelsen,
i synnerhet med den gren af densamma, som åsyftar tillkomsten af sma
jordbrukarehem.
Det förut antydda, i Norrland allmänt förekommande bruket, att föräldrarna
sälja sina hemman till underpris till ett af barnen i stället för att dela
desamma i lika lotter mellan sina bröstarfvingar, liar onekligen, i all synnerhet
i de fall, då det gällt större hemman, föranledt så stor grämelse bland de
syskon, hvilkas rätt däraf kränkts, att de lämnat fosterlandet, och har detta
bruk dessutom i ej ringa mån motverkat uppkomsten af en intensivare jordkultur.
Sedan trävaruindustrien började utvecklas, har bristen på arbetskraft i
jordbruket gjort sig allt mera kännbar och är f. n. rätt stor. Jordbrukarna
anse sig icke kunna betala sina arbetare de dagspenningar, som industrien
bjuder, och fä därför i regel nöja sig med i allmänhet undermåligt och
därför billigare folk. Härtill kommer att, äfven om jordbrukaren betalar
samma daglön som industriidkaren, han likväl ej erhåller arbetsfolk med samma
lätthet som denne, emedan det jämförelsevis lättare, fast mer eller mindre
hälsoskadliga arbetet i fabrikerna är mer tilltalande än det tunga
jordbruksarbetet. Industrien nedsätter eller rent af borttager förmågan af orh viljan
för arbete med jordbruk, ja, arbetarna anse detta arbete simpelt och
föraktligt. De få arbetare återigen, som ännu återstå till jordbrukets tjänst,
anse sig i jämförelse med industriarbetarna dåligt betalade och prestera därför
ett minimum af arbete äfven vid dagspenningar af kr. 2’üo å .Too pr dag.
En minimiprestation af arbete med nyssnämnda arbetslöner resulterar
emellertid förvisso i ett maximipris för utvecklad verklig arbetseflekt, och däraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
