- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Betänkande /
779

(1913) [MARC] Author: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HANDELN OCH A FFÄItS VÄSENDET.

779

rande och därtill ställde oss i gemensamhet med så många som
möjligt af de stora folken; för detta ändamål föreslås af hr Hammar
ånyo den Iranska myntenheten. Att det ligger en viss förmån uti att
hafva en mindre myntenhet torde ej kunna bestridas, om ook hr
Hammar kanske öfverskattar betydelsen häraf. Men om francen är
lämplig i detta fall, så är den olämplig därutinnan, att den sätter oss
i gemenskap endast med de latinska folken, med hvilka vår beröring
numera är jämförelsevis underordnad. Hen tyska riksmarken, som ju
nästan sammanfaller med den engelska shillingen, skulle i detta
hänseende vara af vida större gagn för vårt atfärslif, men den är a
andra sidan icke tillräckligt mycket mindre än värt nuvarande mynt.
Pa denna motsägelse strandar kanske den tilltänkta reformen.

Under senare tid har en ny olägenhet uppstått i fråga om vårt
myntväsen, nämligen genom antagandet i Österrike-Ungern af samma
namn på mynteuheten som det redan hos oss begagnade. Det vill
synas, som skulle de skandinaviska regeringarna bort hafva, under
denna 1’rägas förberedande behandling, ingifvit föreställningar mot
åtgärden i fråga, som uppenbarligen i många hänseenden är för oss
skadlig. Genom Österrike-Ungerns större roll på världsmarknaden
tränges medvetandet om den skandinaviska myntenhetens
penninge-vörde alltmer tillbaka, och förväxlingar uppstå, som nästau alltid
blifva till förfång för oss. Inom den statistiska litteraturen har
detta förhållande redan trädt fullt tydligt i dagen.

I fråga om Bankväsendet ha vi i Sverige, såsom bekant, hunnit
till en ganska hög ståndpunkt i teoretiskt hänseende, oeh äfven i
praktiken ledas våra enskilda banker ända sedan ganska läng tid
tillbaka ofta med ganska stor skicklighet. Längre dröjde det däremot
innan den svenska riksbanken kom att intaga den verkligen centrala
ställning, som vart näringslif kräfver; och kanske återstår i detta
fall en del att önska ännu.

Anda till är 185(5 fastställdes riksbankens räntesatser af riksdagen;
redan detta visar, att det före denna tid icke kan vara tal om någon
bankpolitik i modern mening i vart land. Riksbankens förvaltning
iir ju än i dag ytterst olämpligt anordnad, i det
styrelsemedlemmarna tillsättas af riksdagen, — stundom genom lottning! Ännu pà
1870-talet, ja kanske ännu något längre, sköttes också riksbanken
väsentligen såsom en enskild institution: bankens egen behållning
för aret (i allmänhet äfven den klen) var hufvudsaken. — ofta under
uppenbar konkurrens med någon misshaglig enskild bank, — oeh
fordringar indrefvos lika hänsynslöst som af de enskilda bankerna,
utan hänsyn till hvad situationen inom landets näringslif kunde i
det gifna ögonblicket kräfva. Att ett dylikt sätt att förvalta landets
privilegierade, centrala penningeanstalt skulle för vårt ekonomiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:22:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emubetanka/0793.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free