- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Betänkande /
854

(1913) [MARC] Author: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

854

EMrGRATTONSUTREDNINQEN. BETÄNKANDE.

F. aflidit, förut blifvit af F. öfverfallen, fasthållen ocli med knif svårt sirad i
ansigtet, innan M., eom velat undvika att komma i gräl och handgemäng med
F. oeh försökt slita sig ifrån honom, satt sig till motvärn och med knif
tillfogat F. det lifsfarliga såret, M. jämlikt 5 kap. 7, 10 §§ strafflagen från
ansvar frikänd.»

Kunsko förmenar någon att vi göra våra domstolar orätt, då vi anföra
detta utslag såsom prof på hvad man här i landet måste underkasta sig, innan
man får försvara sitt lif? Så är dock ingalunda förhållandet.

Målet finnes utförligt refereradt i Naumanns tidskrift för år 18 ti ti, och
af detta referat inhämtas, att det var en ren slump att M. frikändes. Det
var pa ett här, att han i stället fått ott strängt straff. V isle häradsrätt,
där han tilltalades, dömde honom till två års straffarbete (för det han genom
oförsiktighet under förmildrande omständigheter orsakat F:s död). Göta
hofrätt frikände honom. I högsta domstolen fastställdes hofrättens utslag med
en rösts pluralitet. Af minoriteten röstade två justitieråd för fastställande af
häradsrättens utslag, ett justitieråd ville sätta M:s straff till straffarbete i ett är.

Såsom ytterligare upplysning kan härvid förtjäna antecknas, att M., till
följd af de skador den sedermera aflidne väldsvcrkarcn tillfogat honom,
låg en månad och tvä dagar pä sjukhus, samt att ban vid ankomsten dit
befanns hafva l:o) ett tre lum långt skuret sår i tvär riktning öfver maggropen
intill magsäcken; 2:o) ett två tum långt skuret sår på vänstra kinden; och
3:o) ett sticksår på högra öfverarmen och ett skrubbsår pä vänstra
öfverarmen. 1 trots af denna misshandel synes M. haft nog besinning att, när han
slutligen själf tog till knifven, rikta sina hugg endast mot motståndarens armar.

För våra juristers uppfattning af nödvärnsrätten är Nya lagberedningens
resonement öfver detta ämne rätt betecknande. Lagberedningen vill knappast
medgifva att missnöjet mot flen nuvarande lagstiftningen och lagskipningen
har någon grund, samt antyder att detsamma i de flesta fall beror därpå, att
man »ej med någon större noggrannhet pröfvat alla föreliggande omständigheter».

I viss män är detta yttrande nog befogadt. Men lagberedningen synes
— liksom våra domstolar — glömma, att. det nog går an att med noggrannhet
»pröfva alla föreliggande omständigheter» när man lugnt, sitter i sin stol och
hör referenten samvetsgrant, framhålla alla relevanta fäkta, men att det
kanske ej hafver sig sä lätt, när man blir öfverfallen och blixtsnabbt måste
bedöma hur man skall beto sig för att skydda lif eller lem.

Lagberedningen har emellertid detta oaktadt verkligen gjort, ett
medgifvande. Såsom vi ofvan framhållit, fordras nu för att den, som gjort större
våld än nöden kräfde, skall bli straffri, att fåran varit sa. trängande, »att
ban sig ej besinna kunde». Lagberedningen, som upplyser att våra domstolar
uppfattat det sä, att straffribet endast, äger rum då omständigheterna varit
sådana att vederbörande »omöjligen kunnat besinna sigv(’.), har ändrat detta
till: »voro omständigheter sädana, att ban svårligen kunnat sig besinna».
Billigheten synes nämligen fordra, säger lagberedningen, »att den öfverfallne blir
strafflös, när sådana omständigheter varit för handen, att ban svårligen, äfven
om lian användt vanlig eftertanke, skulle kunnat besinna sig».

För vår del måste vi bekänna, att denna ändring förefaller oss vara
suararc en försämring än en förbättring. Är det. väl rim ocb reson att en
människa, som är halfstrypt eller som ser cu kuif lyftas emot sig, skall vara
skyldig att använda »vanlig eftertanke», för att i sitt försvar icke skada
vålds-verkaren mer än som behöfs för att få honom att inställa sitt anfall? De
allra flesta människor torde inför mycket ringare våld förlora all förmåga af
»vanlig eftertanke».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:22:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emubetanka/0868.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free