Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befogade än förr, sedan jordvärdet stigit och utvecklingen under den
senaste mansåldern tillfört skogen ett sä betydligt stegradt värde.
I)å ingenting hindrar den gynnade arfvingen att, sedan han för
billigt pris öfverkommit gården, föryttra den med förtjänst till oskyld,
och sådant uppgifves esomoftast förekomma, så maste
öfverlåtelse-seden i fråga blifva än mera förhatlig. Till dessa direkta
anledningar komma de allmänna likställighetsidéerna, som utbildade sig
under 1800-talet., och som på sin tid framdrefvo de liberala ändringarna
i arfsrätten. Dessa omständigheter samverka med förut anförda till
att hos den yngre allmogegenerationen väcka missnöje med hela den
öfverlåtelseform, som ligger uti försäljning till viss arfvinge emot
undantag.
Denna öfverlåtelseforms försvinnande i stora delar af riket är en
•synnerligen betydelsefull företeelse. Det framgår däraf, huru de
gamla arfskiftessedvänjornas upplösning verkar i den riktning, att
den äldre bondegenerationen får ett allt mindre inflytande på
ordnandet af efterföljden pä hemmanen. Frågan härom blir uppskjuten
till arfskiftet, utan att den äldre generationen får tillfälle att göra
sin vilja härutinnan gällande. Den kontinuitet i hushållningen på
gården och den garanti för de konservativa fainiljeåskådningarnas
bevarande, soin skapades genom den gamla öfverlåtelsesedvänjan,
måste härigenom alltmera bortfalla. Det skall ock i det
efterföljande framgå, hvilka följder detta bar beträffande bondhemmanens
öfvergång till oskylda.
Vi öfvergå till att betrakta sedvänjorna vid arfikiftim, hvilka
alltså fä en växande betydelse i förhållande till ofvannämnda försälj
ningar. På en punkt bibehålla sig härvid de konservativa
sedvänjorna ännu tämligen oförändrade. Detta gäller dispositionen för
efter-lefvantle. make, om sådan fiunes. Ännu har hos allmogen
gemensam-netskänslan mellan makar icke bl i tV it lika undergräfd som känslan
för familjegemenskapen i öfrigt. Testamentariska dispositioner om
efterlefvande makes förblifvamle i orubbadt bo äro ännu vanliga.
\ id sadana tillfällen förekommer äfven ännu ganska ofta den om
btmiljegemenskap vittnande sedvänjan att bruka den arffallna gården
gemensamt; efterlefvande maken eller någon af de vuxna
bröstarf-vingarna förestår då gården, och det for t sättes med
gemensambets-bruket till den förres fränfälle. Äfven vid andra tillfällen
fortlef-ver på sina håll denna sedvänja med gemensamhetsbruk, särskildt
(lå alla arfvingarna äro omyndiga eller utgöras af ogifta systrar.
Detta är emellertid mera en följd af nödvändighetens tvång än af
’■’i fortlefvande känsla för familjegemenskap. Man iakttager äfven
’’är penningesynpunkternas genomträngande uti den tilltagande
sed-vänjan, att i stället för gemensamhetsbruk låta efterlefvande maken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
