Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JÖSSE HÄRAD I VÄRMLAND af G. Gerhard Magnusson - Allmänna orsaker till utvandringen - Värnplikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CO KMICRATI0NSUTREDN1N0EN. BILAGA VIII. BYODEUNDERSÖKNINQAR.
kommun, utan har man två söner i ungefär samma ålder, så får man
lära sig hvad skatt staten dessutom kräfver ut. Skulle detta
förvandlas i dagsverken och pengar, så finge man svindlande siffror på
denna extra och orättvisa skatt på jordbruket, en skatt som är
tyngre än någon annan.»
»När gossen är 15 år, får ban gå till prästen, och så efter
konfirmationen räknar man honom som full arbetskraft, ty en dräng är
omöjligt att få för drägligt pris. Gossen skall nu lära sig att på
eget ansvar sköta det arbete som förekommer, och sä lyckas man
slutligen få honom till den punkten då ban icke behöfver i regeln
vägledas utan kan utföra en del arbeten både på eget initiativ och
med godt resultat. Men när ban då blifvit mogen, då tages han
bort från hemmet i tre år, under den brådaste tiden för jordbruket.
Efter exercisen är han sä gammal, så han tycker han vill råda sig
själf, och så lämnar han hemmet. Detta är nu gällande i de fall
dä gossen stannar kvar och fullgör sin värnplikt, men hur många
äro de som göra det? Från dessa trakter synas de flesta unga män
resa till Amerika, och det göra de i regel före sitt 20:e år.
Svaren kunna i öfrigt sammanfattas på följande sätt:
Den är till förlust för hemmet, denna värnplikt, icke endast
genom mistning af den arbetskraft som annars sönerna få nedlägga
på jorden, utan också genom de nödvändiga penningtillskott som
sönerna erhålla för att göra lifvet på lägret mera drägligt. Detta
penningtillskott beräknades för söner som voro exemplariskt
ordentliga och absolut nyktra till mellan 50 och 75 kronor för första
året. Många sätta sig i skuld för dessa belopp.
Orsaken till att dessa ekonomiska tillskott kräfvas är den, att
de värnpliktiga anse sig få alldeles för litet mat. Ynglingarna från
dessa trakter äro vana vid att äta Hera mal om (lagen än hvad som
bjuds i fält, och de äro äfven vana vid att äta mycket i hvarje
mal. Därför känna de sig hungrande och finna det både orimligt
och ledsamt att detta skall behöfva förekomma i kronans tjänst.
>När staten inte har pengar till att köpa tillräckligt mycket mat
åt folket, hur skall det da räcka till kulor och krut när faran är
vid dörren?» fragar en bonde bittert. »Det borde vara mera
likställighet mellan befäl och manskap. Bondpojkarna äro nog, särskildt
frän skogsbygderna och långt från järnvägen, oborstade och
klumpiga, men de äro hederliga, och de äro icke några dumhufvuden.
Behandlas de hyggligt, sä blir där det bästa soldatmaterial af dem,
men behandlar man dem högdraget och sturskt, sä kommer man
ingen stans med dem. Det är en stor fara för vår armé, att en mängd
unga löjtnantsnobbar fördärfva så mycket af den tilltro, som annars
manskapet borde ha till sitt kall och sitt befäl. Det borde icke
kosta på något särskildt att vara hygglig, men det ser dock ut sä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
