Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfversikt af utvandringslagstiftningens historiska utveckling - I. Den restriktiva utvandringslagstiftningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan- och sydeuropeiska staterna åter, för hvilka utvandringen
har inneburit ojämförligt större nationella faror oeh hvarest
uppfattningarna om statens förpliktelser jämväl varit strängare, har
nödvändigheten äfven starkare framträdt af fasta föreskrifter i
afseende å de hinder för utvandring, som böra föranledas af vissa den
utvandrande åliggande offentligt-rättsliga och privaträttsliga
skyldigheter.
I de nyare schweiziska, tyska, italienska, ungerska och spanska
utvandringslagarna beröra dessa föreskrifter, förutom värnpliktiges
rätt till utvandring, dels omyndiges rätt att utvandra utan
målsmans samtycke, dels minderårigas och öfverårigas rätt att utvandra
utan att vara åtföljda af lämpliga personer och försäkrade om
utkomst och vård i destinationslandet, dels olika slag af
försörjnings-pliktige personers rätt att utvandra. Rörande dessa olika kategorier
af personer gifvas i flere af de nämnda lagarna bestämmelser, på
sätt som närmare framgår af den särskilda härefter följande
redogörelsen. I)e principer, som genom dessa stadganden kommit till
uttryck, kunna äfven anses hafva i afseende å sitt berättigande
vunnit internationellt erkännande, i det att 1’Institut de droit
inter-national i sitt uttalande öfver önskvärdheten af en mellanfolklig
reglering af utvandringsväsendet äfven uttalat sig för ett
internationellt införande af de åsyftade utvandringshindren.
Hvad Sverige beträffar, är lagstiftningen fortfarande i saknad
af bestämmelser i afseende å här oinhandlade frågor. Med undantag
af de föreskrifter om värnpliktiges utvandring, som gåfvos i den
ofvan omnämnda kungörelsen om den allmänna beväringen af år
1860, och hvilka sedermera förnyats och fullständigats i k. kung.
om hvad iakttagas bör af värnpliktig, som önskar vinna tillstånd
att från riket afflytta etc. af den 28 jan. 1887 samt i
inskrifnings-förordningen af den 5 dec. 1901, finnas i vårt land inga
utvandrings-förbnd i egentlig mening och inga andra faktiska hinder för
utvandring än dem som själffallet följa al’ vissa offentligt-rättsliga
föreskrifter. Visserligen kan anses, att enligt gällande svensk rätt
(G.-B., kap. IX, § 1) hustru icke är berättigad att utvandra utan
mannens samtycke, och att omyndig (A.-.B kap. XIX, § 1, samt kap.
XXII, § 2) åtminstone under 15 år icke är därtill berättigad utan
målsmans tillstånd; i afseende å omyndige i åldern 15—21 ar samt
vuxne omyndige måste man emellertid ställa sig tveksammare, oeh i
afseende å försörjningspliktige personers utvandring finnas inga
andra hinder än i det fall, att de enligt k. för. angående
fattigvården den 9 juni 1871, §§ 35—3(5, kommit under iåttigvårdsstyrelses
målsmanskap eller husbondevälde. I praxis tillämpas dessutom i
afseende å dessa olika kategorier af personer godtyckliga och ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
