Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uttalande af Professorn D:r Rudolf Kjellén, Göteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Såsom jag redan i den angifna riksdagsdebatten anmärkt, födas i
Sverige knappt 26 lif årligen per tusen invånare, medan Europas
medeltal är 36 och Västeuropas — dit vi kulturellt höra — är 30.
Detta betyder att vi om året borde få ett människotillskott på
åtminstone 160,000 lif (efter Västeuropas tal, som ändock är starkt
nedtryckt genom Frankrikes abnorma förhållanden); men vi få i
verkligheten blott 136,000. Alltså balanserar vårt befolkningskonto en
årlig förlust af, efter lägsta beräkningen, 24,000 lif på
inkomstsidan. Man måste behålla denna svaga tillförsel i minne, då man
tänker på emigrationen, som betecknar en ungefär lika stor förlust
på utgiftsidan. Ett folk, som redan laborerar med mindre inkomster
till sin fysiska massa än andra, anser sig ändock ha råd att göra
större utgifter. Det bränner sitt ljus i bägge ändarne...
Detta är den ena hufvudskillnaden mellan östasiens folk och
oss och den ena hufvudfaktoren som gör emigrationen just hos oss till
en elakartad företeelse. Den andra förvärrar saken i afgörande grad.
De folkrika österlanden återfå nio af tio utvandrare; det folkfattiga
nordanlandet får kanske blott en af tio tillbaka — åtta eller nio gå
definitivt förlorade.
Vår statistik öfver återinvandringen börjar först 1875 och ger
öfverhufvud intet direkt positivt svar på frågan, huru många
svenskamerikanare vändt åter; men så mycket ser man dock klart, att det
icke kunnat vara mera än hvar åttonde emigrant. Detta synes vara
en rätt hög beräkning. Det är ju också säkert och allmänt kändt,
att det stora flertalet stannar borta. Våra emigranter äro icke bara
säsongarbetare, som gå öfver hafvet till en tillfällig förtjänst; det
är hela familjer med hustrur och barn, och det är i allmänhet en
mycket väsentlig del kvinnor, som bilda vår utvandringsström. Man
ämnar slå rötter i det främmande landet, och man gör det också i
regeln.
Således — de öfverbefolkade länderna, de som kunde ha råd till
och godt af en folkförlust, de få de sina tillbaka efter några års
frånvaro: Sverige, det underbefolkade landet, hvars folk icke växer
normalt i den naturliga omsättningen, Sverige sänder bort 10 gånger
så mycket folk, har gjort det i vida längre tid, och de allra flesta
komma aldrig igen. Den asiatiska emigrationen är ett enbart penningfiske
åt fosterlandet, den svenska emigrationen innebär ett ombyte af
fosterland. Göres oss något vidare vittne behof angående den olika
karaktären i dessa bägge företeelser?
Men under sådana förhållanden komma också våra
Amerikapengar i en ny nationalekonomisk belysning. Det är godt och väl
att det kommer pengar in i landet, och vi behöfva visserligen
anlägga ekonomiska synpunkter på våra mellanhafvanden med andra
länder. Men just ur affärssynpunkt måste man göra sig reda för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
