Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORISK-STATISTISK ÖFVERSIKT.
-57
jordtorpen under äldre tider i allmänhet voro talrikast. 1 afseende
ä backstugorna har framgått, att Mälareprovinserna äfven i afseende
å deras tillväxt visa den stationäraste karaktären, medan Smaland
samt i synnerhet västra oeh norra Sverige under liela
hundraårs-perioden förete den starkaste ökningen. Detsamma gäller i stort
sedt om inhyseshjoncn.
d) Minskningen i jordtorpare- samt baekstugu- och
inhyseshjon-klassernas numerär efter 1860.
Utvecklingen under perioden från IS GO till nuvarande tid belyses
af den officiella statistiken icke tillfredsställande; dock fås af densamma
någon föreställning om den minskning i de ifrågavarande
folkklassernas numerär, hvilken under denna tid ägt rum.
Jonltorpare-klassen, som år 18(50 utgjorde 99,815, var enligt 1870 års folkräkning
05,388 manliga hufvudpersoner. Ar 1880 hade denna siffra gått ned
till 02,590; år 1890 till 81,888 samt år 1900 till 72,252. Detta
betyder under perioden 18(50—1900 en minskning med 27,(i v
Minskningen är nästan genomgående för alla län i södra och mellersta
Sverige; under det att enligt folkräkningarna de flesta norrländska
länen äfven under ifrågavarande tidsperiod förete en ökning i torpens
antal. Jämföras tidpunkterna 18(50 och 1900, sä synes ott torpen i
Mälareprovinserna (Stockholms, Upsala, Södermanlands,
Västmanlands och Örebro län) förete en minskning från 1(5,(582 till 12,548,
d. v. s. med 24,8 %; i Östergötland frän 7,054 till 4.259, d. v. s. med
39,6%; i Småland frän 1(5,140 till 10,410, d. v. s. med 35,»%; i
Blekinge, Skåne och Halland från 20.778 till 12..’»59, d. v. s. med 40,5%;
i Västergötland och Dal från 17,225 till 10,301, d. v. s. med 40,2 %;
i Värmland från 5,591 till 2,9(55, d. v. s. med 47 •„. Man ser sålunda,
att aftagandet i torpens antal relativt sedt varit minst i
Mälareprovinserna, hvilka såsom ofvan framhållits under hundraårsperioden
dessförinnan visade den relativt svagaste tillväxten; därnäst följa
Småland, Östergötland, Sydsverige och Västergötland med siffror som
icke ligga långt frän hvarandra; starkast har minskningen varit i
Värmland. Såsom ofvan framhållits hade minskningen i torpens
antal begynt redan under perioden 1840—(50 uti vissa al rikets
storbruksbygder; att denna minskning under perioden 18(50—1900 icke
varit starkare i nämnda bygder än i andra utan tagit rätt jämnt
öfver hela riket sammanhänger med de nya orsaker till försvinnandet,
som alltmera framträdt. Därom, se kap. IV.
Bac]cstuf)Hsi(tarekla.s,sen, som ar 1850 utgjordes af 45,621 manliga
hufvudpersoner, hade enligt 1870 års folkräkning bibehållit sig vid
detta antal, i det att siffran dä var 45,590. Ar 1880 hade antalet
sjunkit till 39,655, ar 1890 till 37,726 och ar 1900 till 31,605.
Detta innebär under perioden 1870—1900 en minskning med 30,T %.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
