Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 EMIGRATIONS^ TREDN ING EN. BILAGA XVII. INKOMNA UTLÅTANDEN.
sväng. Bristen sökte han ersätta såsom försäljare af den mer kultiverade
västgötashittens alster till fabriksorterna i Borås och Marks härads
industricentra. Så fick han afsmak för det tyngre landtbruksarbetet och lystnad
efter handelsmannavinst. Arbetsförtjänsterna i hemorten voro dä skäligen
sparsamma och fattigdomen jämförelsevis stor. F,n och annan ekonomiskt
betryckt, som ej nöjde sig med förtjänsten som förmedlare af bättre situerade
orters alster, lämnade sin lilla gård eller lägenhet att skötas af hustru och
barn och reste till Norra Amerika för att fä sina affärer reparerade. .Vied
därvarande dä goda tider förtjänade dessa emigranter pä fä år ett efter
hemortens förhållanden aktningsvärdt kapital, vände äter hem, betalade skulder
eller köpte gårdar; och lockade häraf reste sedan snart sagdt från hvarje
gård såväl yngre män och kvinnor som bela familjer öfver till Amerika.
Händig och affärsslug som Odsbon är, slogo de flesta sig bra fram i Amerika,
mest såsom handtverkare och industriarbetare. I en liflig korrespondens med
fränder och vänner i hembygden målade de det nya hemlandet såsom ett land
med idel »mjölk och honungs, och en stor del af ilen yngre generationen
emigrerade, mest. på 1880-talet. 1 en enda amerikansk stad. Kockford, finnas
nu, säges det mig, Here Odsbor än i Od.
Sedan Boråsindustrien de senare åren gjort, oerhördt uppsving, iir
emigrationen så godt som slut. Ungdomarne mellan 16 och 20 är söka sig nu gifvet
till industriorterna i och kring Borås. Tjänare och synnerligast arbetare för
jordbruket står ej att få för snart sagdt något pris. Äfven välbärgade
hemmansägarebarn ägna sina krafter at industrien. Landtbruket lider grufligt af
brist pä arbetskrafter och skötes därför allt annat än rationellt, ja, endels
icke alls. Torpen, förr ganska talrika på gårdarnas utskiftcn och skogsskiften,
stå nil allmänt ödé, och jorden ligger obrukad, trots det att här betalas
oerhördt höga pris för allt jordbruksarbeto. Endast familjer med barn, som
kunna förmås stanna i hemmen, kunna här sköta något större jordbruk, då
lejd hjälp är omöjlig att fa. Min dräng har högre lön än jag hade som
v. pastor, min jungfru högre lön än jag hade som pastorsadjunkt, trots den
tiden ligger föga mer än 20 ar tillbaka i tiden. Ingen behöfver tör nöds
skull numera emigrera, det är visst.
Hade här funnits och funnes nu bättre kommunikationer, som ej blott
reducerade transportkostnaderna för landtmannens såväl inköpta som försålda
varor, utan äfven för det så lifliga folklynnet förkortade afstånden till tätare
bebyggda orter och möjliggjorde lättare utbyte af arbetskrafter från andra
bygder, vore nog mycket vunnet ifråga om emigrationens fullständiga
upphörande. Stationssocknarna draga mycket folk frän våra bygder.
Men enda säkra botemedlet tror jag vara: en bel omläggning af våra
skolor på landsbygden, alla våra så visa »hvardagsläsnings»-pedagoger till trots.
Nog är vår skola ensidigt teoretiskt anlagd och allt för litet planlagd på att
öppna våra barns ögon för de oerhörda förmåner landtlifvet i födelsebygderna
medför. Nog skickliggör ock vår folkskola barnen till snart sagdt allt annat
än landtmannaarbete. Få icke barnen, efter måttet af sina krafter, från barnaår
lära något af dylika arbeten, sä komma de alltjämt att lefva i den troil, att
skolteorierna innehålla ensamma de högsta lifsvärdena. och att kroppsarbetet
är icke blott tyngre utan äfven af lägre rang än öfriga s. k. »lättarbeten»,
hvartill skolpensum mera direkt skickliggör. Och vid konfirmationstiden: då
är »tiden redan försuten, fatalierna försummade»; lifsriktningen blir, sådan deri
är, redan gifven mest af skolan (prosit, pedagoger!). Slöjdskolans historia
vittnar. Öfverflöd af unga handtverkare ha vi snart sagdt allestädes, men
hvem vill hart när utan tvang hålla i spade, lie eller plog eller mata ko och gris?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
