Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känslolös för dess fara; men det fägndde hen*
jus att se sin son utmärkt af en man med
Whartons politiska anseende, ocb hon
lugnade sitt samvete med de orden: ”Han skall
bringa min son fram i det offentliga lifvet;
och för öfrigt eger Carl för goda
grundsatser, att i den enskilda lefnaden någonsin
taga honom till föresyn.”
Wharton hade för mycken klokhet att
angripa Vivians moraliska fördomar genast t
början af deras bekantskap. Han ålnÖjdesig
att bio11 förlöjliga öfverdriften af alla hans
dygder, ännu låtsande tro på dygdens
möjlighet, och att älska ’den der hon kunde
finnas oförfalskad. Genom framgången af sina
första småsinta angrepp, lärde han känna den
makt ållöjet hade Öfver vår hjeltes sinne,
och han underlät ej att skickligt begagna sin
upptäckt. Sedan det lyckats honom att
göra Vivian flat öfver sina verser till Selina,
och att gälla för en romanesk älskare,
tvif-lade han ej att med tiden kunna göra äfven
sann kärlek löjlig, och Wliarton ansåg
tillfället nu vara inne att vagn ett annat hugg,
samt att börja sitt anfall mot vänskapen.
”Vivian, min baste vän, hvarför låter ni
er ledas af den der rnoderne sloikern, i
skepnad af lord Lidhnrsts väktare? Aldrig såg jag
någon enda af dessa kalfa moralister vara
uppriktiga,, varma ocb redliga vänner. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
