Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Do misstankar Wharton fordom visade mat
sia hastru började nu fullkomligt insöfvas;
och han gaf Vivian ständigt sådane prof al
förtroende, b vilka trängde djupt till hans
själ. Genom en sällsam men icke ovanlig
förvillelse af egenkärlek, bragtes Vivian på
den tanke, att en man, som öppet skröt af
att bedraga hela sitt slägte, uppförde sig mot
honom enskildt med sträng heder och
jero-väl med ojemförligt ädelmod. Redlighet var
en alltför trivial dygd för Wharton; men på
heder, en bildad mans förnäma, uteslutande
dygd, gjorde han i högsta grad anspråk.
Sjelfva den Öppenhet, hvarmed Wharton
tillstod sina lättsinniga grundsatser, i afseende
på könet, Öfvertygade Vivian, det han ej
hyste den ringaste misstanka, att dessa kunde
omedelbart riktas på hans egen hustrus forderf.
”Huru kan ni, min bäste Wharton, tala
på detta sätt?” sade Vivian en gång, när,han
yttrat sig med stor frihtU ”Men det är
bättre,” tilläde han med en suck, ”att tala än
handla likt en bof.”
”Bof!” upprepade Wharton med ett
hån-löje; ”ni blir riktigt löjlig. Vivian, jag
bedyrar, att jag icke förstår er. Qvinnor ärö
nu för tiden säkert i stånd, om icke benägna
nog, att taga vara på sig sjelfva; och
bof-var, om de än voro vanliga i miss Clarissa
Harlowes tid och alla tragedi-drottningars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
