Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Julia, Tiviaa bjoder dig armen. Lidhurst,
bar du nyckeln till «tom skänken?”
Vivian hade, då han iorde lady Julia till
▼agnen, så mycken aktning for hennes kan-*
slor, att, ehuru hao med största otålighet
af-bidat tillfälle att säga några ord, ville han
nu icke tala, utan förde henne genom
galleriet nedför trappan, och öfver stora
förstugan, med djup tystnad. Hon syntes känslig
för denna skoosamhet, och sade: ”Att jag
▼ägrade se er, kom ej af brist på deltagande,
utan för att öfvertyga er om orygg lig heten
af min föresats. Om ni har något att säga^
är jag färdig att höra det.*’
’Tår jag ingenting hoppas af tiden?*’ sade
Vivian. "Er far tror, att — — Det enda
jag önskar är, att ni ej må fatta något
öf-▼eriladt beslut.”
”Det skall jag icke; men jag ber att fU,
för er egen skull, icke må hysa något
fåfängt hopp. Min far känner icke tillräckligt
mitt lynne, således kan han missleda er;
men yag skall icke göra det. Sök ett hjerta,
som bättre motsvarar er böjelse. Jag
önskar uppriktigt er lycka. Miss Strictland
väntar. Farväl."
Hon ilade till vagnen, och var innan kort
försvunnen.
De förflutna dagarnes uppträden hadeqvar~
lemnat blott orediga bilder i Vi vians själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
