Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6g
mund och Karl, mycket förmögen och ägare till ett
ännu kvarstående hus vid Prestgatan samt egendomen
Nockeby på vägen till Drottningholm — af hvilken
sonhustrun sedermera fick sitt »nom de guerre». Vid den
här ifrågavarande tidpunkten hade Nockeby-Brita
emellertid hunnit gifta om sig med en löjtnant Johan Höijer,
som befann sig med arméen i Tyskland, under det att
frun tyckes hafva lefvat ett mycket gladt gräsänkelif i
Stockholm. Hon bodde strax bredvid Erik Larsson —
på Brunkeberg — och var hustru Margareta behjälplig
vid hennes flykt.
Genast efter frigifningen i maj 1632 hade Wivallius
tydligen blifvit själen i det sällskap, som samlade sig i
Noc-keby-B ritas gård. Förmodligen hade Erik Larsson, som
han på något sätt måtte hafva tjusat, blifvit hans
bor-gesman, då han sattes på fri fot, och i hvaije fall
tyckes befallningsmannen hafva betalat kost och logis för
honom hos Nockeby-Brita. Åtminstone uppgaf Olof
Knutsson sedan inför rätta, att Erik Larsson och hans
hustru hade »förringat» kosten för Wivallius hos
Nockeby-Brita, och enligt en annan uppgift betalade hvar
och en af de sex »gäster», som bodde där, sex
stycke-daler i veckan. Det var tydligen ett mycket gladt
pensionat. Där — berättar ett vittne — »dracks mest alla
nätter i Höijers gård och porten stängdes, som
Wivallius, Olof Tresk och Olof Knutssons stallbröder veta att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
