Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
ringen hade att syssla, gjorde likväl, att någon dom ej
afkunnades förrän den 10 oktober 1634, och i denna
resolverades, att Wivallius »skulle sändas till Kajaneborg
och där uti några år sitta fängslig». Affärden till den
sorgliga förvisningsorten skedde troligen strax därefter,
och som det förefaller gick vägen med fångtransport
landvägen öfver Torneå. Först på nyåret eller våren
1635 var han framme i Uleåborg, och där fick han
under vid pass ett år en jämförelsevis dräglig fångenskap.
Först i februari eller mars 1636 anlände han till det
dystra Kajaneborg.
Därmed var hans på äfventyr så rika ungdomssaga
afslutad. Men icke ens då han fördes bort till den
hemska finska ödemarken, förlorade han sin outrotliga
optimism, och med detta »Sibirien» i perspektiv diktade
han sin kanske mest populära visa: Varer nu glad, mina
fiender all med de gripande vackra stroferna:
Växer det gräs för vildrenedjur,
Som i fjällen löpa och springa,
Mig föder väl Gud inom bojor och mur,
Fast världen mig länge vill tvinga.
Gud blifver väl hos mig nordast i fjällen i bojor.
Aldrig jag föres i världen så långt:
För mig är Herren därhemma,
Aldrig jag läses i bojor så trångt:
Min själ kan ingen dock klämma.
Gud tröste min själ, fastän jag skall dö uti bojor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
